Recension

: Döden är inget skämt
Döden är inget skämt Karl Modig
2018
Gilla böcker
7/10

För tidigt?

Utgiven 2018
ISBN 9789188279613
Sidor 217

Om författaren

Karl Modig (född 1994) debuterade 2016 med ungdomsromanen Superkrafter – på gott och ont, och 2018 kom Döden är inget skämt. Karl Modig bor i Stockholm och pluggar internationella relationer.

Sök efter boken

Tre syskon som delade lägenhet. Alexander, Natasha och Josef. Parallella liv, men alltid med ett öga på varandra. Så kändes det i alla fall.

Nu är de bara två. Natasha, som knappt tar sig ur sängen, och Josef, som festar, filar på sin stand-up-rutin och ligger runt. Lite planlöst. Kanske som vilken nittonåring som helst. Kanske som den som bara försöker leva vidare, men egentligen inte vet hur.

Det tar mig en stunds läsning att greppa hur nära i tiden storebror Alexanders självmord faktiskt ligger. Huvudpersonen Josefs distans smittar liksom av sig. Bara långsamt, efterhand, sipprar hans känslor, hans skuldkänslor och frågor och ilska, igenom. Borde han ha fattat? Borde han ha gjort något? Kunde han ha gjort något?

Karl Modig fångar i Döden är inget skämt sorgen och efterlevandet – familjen som liksom slås till marken av förlusten och måste hitta nya sätt att resa sig upp och vara – på ett drabbande, trovärdigt sätt. Vägen dit, Josefs avstängda sätt att supa och ligga runt, skit samma om det blir med exflickvännen Claudia, som har ny pojkvän, eller med hennes kompis Alva, har jag svårare att relatera till. Känns ingenting liksom viktigt i den här situationen, och hur ska jag som läsare i så fall känna att det är viktigt?

Varför Josef vill hålla på med stand-up förblir också lite oklart för mig. Kanske har också det mest med Alexander att göra? När han inte annars vill prata om det som gör ont, försöker Josef ändå använda det som skämtmaterial. Syrran är deprimerad och kommer inte ur sängen. Haha? Jag är inte riktigt säker på om skämten ska vara roliga eller inte.

Desto mer tycker jag om hur Josef trevande hittar nya roller, från lillebror som andra tagit hand om till någon som kan ta hand om andra. Han blir tvungen att skaffa sig ”ett riktigt jobb” som elevassistent till en utåtagerande sjuåring. Skolmiljön och den här framväxande relationen är väldigt fint gestaltad, och arbete är ett inte särskilt ofta skildrat, klart underskattat inslag i romaner för unga vuxna.

Karl Modig debuterade 2016 med Superkrafter – på gott och ont. Jag läste den aldrig då, fast jag noterade att temat lät ganska kul. Nu tror jag faktiskt att jag ska ta och införskaffa den.

Ella Andrén

Publicerad: 2018-04-13 00:00 / Uppdaterad: 2018-04-12 14:41

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7311

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?