Stolthet och fördom av Jane Austen gavs ut första gången 1813 och översattes till svenska 1920. År 2011 gjorde Gun-Britt Sundström en ny översättning. 2017 kom en storpocketversion med en tilltalande omslagsillustration av Lina Bodén.

Elizabeth Bennet är romanens huvudprotagonist och äldst av fem systrar. Flickorna bor med sina föräldrar på en liten herrgård som är ett fideikommiss och därmed är föräldrarnas – särskilt moderns – stora mål i livet att få döttrarna bortgifta och helst så rikt som möjligt. Som en ond ande ruvar en träig, manlig (giftaslysten) släkting (präst) över familjen och flickorna. Deras hem är hans rättmätiga egendom.

Tiden är slutet av 1700-talet och allt handlar om flickornas kärleksliv och olika friare – inte ett ord om tiden med napoleonkrig, kolonier, slavhandel eller upplysning. Här handlar det om officersbaler, herrgårdsbjudningar, hemgifter, gentlemän, balklänningar, frierier, enleveringar, fjäsk och pjosk … Unga flickors utseende och kroppar beskrivs och utmålas som kreatur på förr i världens marknader. Män bestämmer medan kvinnorna intrigerar och skvallrar.

Den här boken är lite som en saga och efter diverse förvecklingar får naturligtvis Elizabeth den bästa och rikaste av män (trots att han i början verkade som den mest högfärdiga och ondsinnade på grund av sin tystlåtenhet men klart att grodan innerst inne är en prins). Mr Darcy visar sig vara en ärans man på alla vis.

Behållningen av läsningen är den sinnrika och skickliga dialogen. Elizabeth är en vältalig och stolt ung dam – hon kan lägga orden och bete sig såsom bara en romantisk romanhjältinna ska. Samtidigt finns det en underfundig ironi i Elizabeths repliker – hon har faktiskt väldigt mycket vett under bahytten. Jane Austen skriver ibland i gåtor. Är det ironi, realism eller dolda budskap? Eller allt på en och samma gång?

Elizabeth Bennet vill gifta sig med en man som hon respekterar och har känslor för. På finländskt håll hade Jane Austen en senare medsyster i Fredrika Runeberg (gift med Johan Ludvig Runeberg) som skrev om samma frågor i sina romaner under tider när unga flickor giftes bort utan att få ha ett ord med i laget.

Även något i Elizabeth och Mr Darcys motiga romans påminner mig om kärleksskildringarna i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Gösta har en sorts romantikens medbroder i den mystiska Darcy även om han är lever ut ordentligt och charmerar än den ena än den andra sköna fröken. Kanske är det herrgårdsmiljöerna, festerna och etiketten som bildar en gemensam fond? Att det goda får segra?

Personligen har jag varit en late bloomer när det gällt Jane Austens romanvärld. Länge föreställde jag mig Jane Austens romaner såsom någon form av förlängda flickböcker med giftaslystna, halvfjolliga hjältinnor. Javisst, unga, nyfikna, förälskade. Men de är flickor av sin tid och den tidens låsta konventioner. Som tidsdokument över unga kvinnors psyken är de viktiga dokument. Och något i replikerna och samvaron kan påminna ganska mycket om vår tids flickgängsskildringar om det så är i filmatiserad form (till exempel 90-talets Sex and the city) eller romanform (Gruppen eller varför inte Cirkeln?). De senaste åren har vi fått en del verk med gymnasiet som miljö – jag tänker på till exempel ungdomsromanen Norra Latin eller dramaserien Skam. Just det: Elizabeth Bennet har en två hundra år yngre syster i Noora Saetre. Systerskap och flickgäng betyder ofta konkurrens, chans och acceptans.