Recension

: Deltidsrebellerna 1-3
Deltidsrebellerna 1-3 Andreas Jakobsson
2017
Placenta
8/10

Rebeller på deltid

Utgiven 2017
ISBN 9789198269482
Sidor 147

Om författaren

Andreas Jakobsson (född 1979) är frilansjournalist som bland annat ägnat sig åt frågor om matsvinn. 2014 skrev han ett reportage för tidskriften Hunger som sedan utvecklades till reportageboken Svinnlandet som utkom 2015. Novellsamlingen Deltidsrebellerna 1-3 kom 2017.

Sök efter boken

/… / väl hemma i lägenheten blev Joel soft och filosofisk och frågade mig varför vi egentligen festar och jag svarade varför inte, men det var fan inget bra svar, det var ju bara en ny fråga så jag skissade på ett nytt svar om att vi är rastlösa människor som alla andra också är men att vi till skillnad från de andra valde att göra nått åt det, vi nöjde oss inte med fem veckors semester, storbilds-TV, tandvårdsförsäkring, en familj, fula ungar som tjatar om att de vill ha mer glass, som det dom sa i Trainspotting, att vi ville krama ur allt ur livet på en gång och Joel nickade uppmuntrande och jag fortsatte med att säga att vi var rebeller för att vi vägrade spela efter deras regler som inte var för oss och att deras klappar på axeln inte var värda att kämpa för /…/

Deltidsrebellerna 1-3 utger sig för att vara en novellsamling men kan lika gärna kallas för roman. Huvudpersonerna rör sig in och ut ur de olika berättelserna som tillsammans bildar en karta över ett slags dysfunktionellt sinnestillstånd i en icke namngiven mindre stad någonstans i Sverige. Det är droger och det är sex och det är paranoia. Det mesta är ganska meningslöst. Men inte mer meningslöst än ”de andras” liv.

På helgen är vi din värsta mardröm, men på måndag står vi på kassan på Coop eller på banken eller pluggar till läkare på en skola nära dig. Med prydlig frisyr och ett leende du aldrig genomskådar.

Låter det trist? Det är det inte. Det är både rappt, roligt och begåvat. Andreas Jakobssons novellsamling är om inte direkt originell så ytterst välskriven. Vad som hade riskerat att bli ett slags lyteskomik när karaktärerna försöker genomföra sina bisarra och misslyckade planer väcker faktiskt både förståelse, medkänsla och ett och annat minne.

Särskilt rebelliska är förstås inte Tommy, Joel, Sofia och alla de andra som befolkar novellerna när det kommer till kritan. Vare sig det är på deltid eller heltid. De är lika mycket delar av ett system som någon annan. Men något måste de inbilla sig för att rättfärdiga sig inför sig själva. De har sina illusioner och det mesta går att strula till. Även om det bara gäller att fråga snabbköpskassörskan om hon ska med på fest. Verkligheten modelleras om efter behov tills den brakar samman över en.

Det sker ingen direkt utveckling hos karaktärerna. Ingen drabbas av någon större insikt. Det är som det är och så lär det väl förbli. Novellen ”Lennart” har ett lite annorlunda perspektiv än de övriga berättelserna. Det är en av grannarna i huset där det ständiga festandet sker, en äldre dam som får ett oväntat besök av en lokal knarklangare som hon blandar ihop med sin döde son. Jakobsson lyckas ytterst väl med att komprimera ett liv till några korta scener som ändå säger så mycket.

Deltidrebellerna 1-3 var för mig en oväntat positiv bekantskap. Att den är ganska kort är närmast en fördel här eftersom berättelserna cirklar runt varandra och är så pass klaustrofobiska till sin natur. Ändå så saknar man karaktärerna efter avslutad läsning. Det vore intressant att se om Jakobsson återkommer med något längre och mer koncentrerat eller om det är kortare noveller som är hans grej.

Tomas Eklund

Publicerad: 2017-12-25 00:00 / Uppdaterad: 2017-12-24 23:26

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7191

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?