Utgiven | 2017 |
---|---|
ISBN | 9781473615052 |
Sidor | 498 |
Språk | engelska |
När jag sätter mig ner och ska skriva om Ringer börjar jag, för första gången, fundera över titeln. Ringer, som i ”dead ringer”, en exakt kopia? Heter alltså Ringer egentligen samma sak som trilogins första del, Replica?
Ja och nej, kanske. För engelskans ”ringer” har uppenbarligen en dubbelmening, en mer hotfull sida. (Ungefär här inser jag också att jag faktiskt har sett en tv-serie med samma namn, med Sarah Michelle Gellar i huvudrollerna.) ”Ringer” kan också betyda inkräktare, och det passar kanske utmärkt på en uppföljare där laboratoriet Havens kloner lämnat den välbevakade ön utanför Floridas kust och evakuerats till fastlandet?
Alla kloner står emellertid inte under bevakning av Havens huvudmän. Gemma är tillbaka hos sina föräldrar, men har svårt att återanpassa sig till livet som vanlig tonårstjej igen, medan Lyra och Caelum fått en tillfällig fristad i en husvagnspark och försöker lära sig att över huvud taget leva som människor.
Precis som föregångaren Replica går Ringer att läsa från två olika håll, Lyras och Gemmas, och precis som med Replica börjar jag med Lyra. Det känns också som den mest lättsamma berättelsen av de båda – och de hade verkligen kunnat stå på egna ben som romaner, även om intrigerna samtidigt har korspunkter – eftersom Lyra iakttar och försöker begripa mänskligheten, vilket inte alltid är så lätt. Vid ett tillfälle får hon och Caelum för sig att Nashville skulle erbjuda en fristad för kloner, utifrån vad de sett i en festivalbroschyr full av Elvis-imitatörer. Det är på en gång rörande och komiskt.
Att Lauren Olivers sci-fi-upplägg utspelar sig mitt i ett så vardagligt USA är en av sakerna jag gillar bäst med romanerna. De stora frågorna om människovärde och existensberättigande står liksom med fötterna på jorden. Samtidigt tar de frågorna en ny vändning i Ringer, inte minst i Gemmas del, där hon återigen konfronteras med flera av de flickor som hon delar dna med. Skillnaden är att de inte har uppfostrats till och behandlats som människor, och vad gör egentligen det med en människa? Blir man till en människa alls?
Publicerad: 2017-11-15 00:00 / Uppdaterad: 2017-11-12 15:00
Inga kommentarer ännu
Kommentera