Härom kvällen fastnade jag i bokmässe- och teaterdiskussioner i SVT:s debattprogram Opinion live. Bibliotekens problem och existensberättigande avhandlades också, och en av deltagarna hävdade bestämt att bibliotek är förlegade i och med att all information finns på nätet. Till honom skulle jag vilja att någon skickade ett ex av Anette Helgessons JallaTillsammans – en personlig skildring av läsfrämjande integrationsprojekt.

Fast inte mitt, för det vill jag behålla.

JallaTillsammans är, förutom namnet på boken, också namnet på ett av de läs- och integrationsprojekt som bibliotekarien Anette Helgesson varit inblandad i. Det är en bokcirkel med nyanlända unga tjejer, som också gjort en podcast. Cirkeln har läst främst lättlästa böcker av Christina Wahldén, som också medverkat i webbsamtal och möten med tjejerna.

Att det är just möten det handlar om är något som poängteras genom hela boken. Läsningen sig är långt ifrån alltid det viktigaste, utan läsningen blir en ingång till språkutveckling, utbyte och bearbetning av erfarenheter. Boksamtalen blir ett sätt att lära känna varandra.

Det gör naturligtvis också samtalen väldigt personliga, och av respekt för deltagarnas privatliv, förmodar jag, kommer man därför inte särskilt nära själva samtalen i Helgessons bok. Det är förstås sympatiskt, men också lite synd. Det hade varit väldigt spännande och roligt att få mer inblick i boksamtalen, att liksom få vara med på ett hörn.

Man får helt enkelt försöka komma med i något liknande själv, och det får man verkligen lust med av JallaTillsammans. Det är en inspirerande liten bok om möjligheten att mötas över böcker, om biblioteket som fysisk och symbolisk mötesplats.