Recension

: Blå villan
Blå villan Eva Frantz
2017
Schildts & Söderströms
8/10

Brott i bloggvärlden och Blå villan

Utgiven 2017
ISBN 9789515243294
Sidor 250

Om författaren

Eva Frantz är född 1980 i Helsingfors och bosatt i Esbo. Hon arbetar som journalist på Svenska Yle och är en aktiv bloggare som vunnit flera bloggpriser. Frantz debuterade 2016 med pusseldeckaren Sommarön.

Sök efter boken

En natt i juli träffar ett ungt par på en ensam, liten kille ute på en landsväg. Han är på väg till sin pappa i staden eftersom mamma ligger ”kletig” på köksgolvet hemma i huset och vägrar vakna.

Det här är upptakten i pusseldeckaren Blå villan av Eva Frantz. Bloggdrottningen ”Becca i Blå villan” ligger därefter medvetslös på sjukhus i flera veckor medan polis Anna Glad leder och verkställer undersökningar kring överfallet. Becca är något av en ensam varginna som bryr sig mest om sin blogg och sin son Bruno. Vem kan ha ett horn i sidan till Rebecca Stenlund? Den äkta maken (P) som inte längre bor hemma i Blå villan? Lokala företagare som har blivit uthängda? En våldsam exstyvfar? Allt fler personer dras in i handlingen och allt fler skelett i garderoberna och troll på nätet dras fram i ljuset.

Miljön är en fiktiv finlandssvensk småstad i (antagligen) södra Finland. Allt utspelar sig på finlandssvenska (om någon undrar så motsvarar ’närvårdare’ ungefär ’undersköterska’ i Sverige). Finska förekommer knappt alls även om Anna Glad har kontakter både till Tammerforspolisen och Kervofängelset. En liten iakttagelse är att personerna ofta bär österbottniska efternamn, såsom Stenlund, Käld, Strandvall, From … Kanske en liten ögonblinkning av författaren?

En sorts metaverklighet – eller metamiljö – förekommer när Anna Glad kommer in för första gången i Blå villan. Hon får en stark déjà vu – innan hon inser att hon själv följt den livsstilsblogg som ägaren till huset driver. Och nu har hon som polis nytta av bloggtexterna, kommentarerna och bilderna. Det här påminner lite om en annan roman från i år, i en helt annan genre: Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. När huvudpersonen Elise lyckas komma hem till den kille hon dejtar (stalkar), har hon sen länge scrollat av och an på hans facebookinlägg sen 2007. I båda böckerna känns de tjusiga bostäderna väldigt bekanta.

Romantiden i Blå villan är några sensommarveckor. För det mesta återges allt ur en allvetande berättares perspektiv. Och personerna är många – redan i första kapitlet dyker närmare tjugotalet upp – och ibland växlar perspektiven mitt i kapitlen så det gäller att tänka till. Eva Frantz debutbok Sommarön från i fjol, även den en pusseldeckare, led av samma åkomma trots en annars välkomponerad mordgåta. Texten innehåller många dialoger och en del detaljerade och ofta lite småelaka iakttagelser: ”småstadsbimbo”, ”leggingsmammorna” eller ”Instagramvänliga stilleben”. Här finns få våldsskildringar även om en stackare stryker med i slutet.

I slutet av boken tvinnas trådarna ihop och egentligen är svaren följdriktiga – även om jag som läsare inte på förhand räknade ut dem. Men så ska en slipsten dras i en pusseldeckare som vill bli läst.

Summering: Lättläst och smårolig pusseldeckare med fingret på samtidens puls. Extra bonus är att den finlandssvenska bokvärlden fått en egen (bloggande) ”deckardrottning” i Eva Frantz som planerar skriva flera deckare om Anna Glad som arbetande polis. Anna Glad platsar mycket bra i sällskap med andra mordutredare i fiktionens värld såsom Maria Wern, Vera Gröhn och Anna Pihl.

Barbara Strand-Blomström

Publicerad: 2017-09-17 00:00 / Uppdaterad: 2017-08-31 08:37

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7080

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?