Recension

: United States of Banana
United States of Banana Gianna Braschi & Joakim Lindengren Joakim Lindengren (illustratör)
2017
Cobolt
10/10

Berusande allkonstverk

Utgiven 2017
ISBN 9789187861482
Sidor 104
Översättare Helena Eriksson

Om författaren

Författaren Gianna Braschi (f. 1953) är en New York-baserad författare med flera titlar bakom sig. Hon har doktorerat på den spanska litteraturens guldålder. År 2011 gav hon ut allegorin United States of Banana. Serieskaparen Joakim Lindengren (f. 1962) är känd för serien Kapten Stofil. Han har också illustrerat barnböcker.

Sök efter boken

Hur skulle USA klara sig utan sina migranter? Eller hur skulle landets tillväxt utvecklats utan de koloniala erfarenheterna i de latinamerikanska länderna? Finns det beräkningar på det? En gång i tiden användes ordet bananrepublik som beskrivning av länder som styrdes av korrumperade regeringar och där utländska intressen ofta var omfattande. ”Hallå – stopp där!”, ropar det globala företaget. ”Vi ägnar oss åt s a m a r b e t e och titta bara hur fint familjen Y har det efter att vi fått tillgång till marknaden?” Frågan är om världens ursprungsbefolkningar instämmer lika entusiastiskt. Språket och tolkningsföreträdet äger den som har makten, i synnerhet den ekonomiska makten. I vissa tidsåldrar är den ekonomiska makten den enda som räknas.  

Historieskrivning är att blicka tillbaka och att ställa samman händelser som skett. Många anammar historien som segraren berättar. Eller historien som berättas av den som snabbast framför sina argument. Historien och samhället består nu inte enbart av vinnarskallar som vet att fakturera rätt pris för sina produkter och tjänster. Sådana funderingar kommer i rullning när jag läser serieboken United States of Banana. 

Huvudtemat är det lilla osjälvständiga landets förhållande till stormakten som befinner sig på fallrepet. Det lilla landet är Puerto Rico; ett land med knasig nationell status. Landet är varken en självständig nation eller tillhör USA:s samling av delstater. Insprängt finns många andra underteman såsom statspolitik, mellanmänskliga relationer, litteratur och konst. Konsten som vi behöver (åtminstone jag!) för att reflektera över all mänsklig galenskap som leder till allt annat än ökad sämja och samarbetsvilja. I serierutorna återspeglas konstverk av bland andra Botticelli, Magritte, Dali och Escher. För att inte tala om alla referenser till reklam och film. När jag tittar upp från boksidorna skulle jag inte bli förvånad om jag fick se Andy Warhol stiga upp ur sin grav av ren avundsjuka.                                                                                                                                   

Handlingen förs framåt av det välgörande samtalet. Det där samtalet som gör att du känner dig sedd, lyssnad på och helad. En av huvudfigurerna är Gianna Braschi själv. Hennes samtalspartners är Zarathustra, Hamlet och Segismundo. Ja, även Frihetsgudinnan som står i vattnet utanför Manhattan är en viktig rollfigur. Alla är profeter och förutspår det som ska hända. De samtalar om människors brister och marknadsmekanismer som förutsätter under- och överordning. De är beroende av varandra som goda vänner och fasar för framtiden – och ändå inte.  

För mig är konstellationen fullständigt osannolik. Men ack så lekfull. Den apokalyptiska undertonen är given men de många återspeglade klassiska konstverken i serierutorna framkallar en tsunami av lyckohormoner i min hjärna. Allkonstverket – ja, jag vill hävda att den här grafiska romanen är ett allkonstverk – ger mig lust att lära mig mer om världen vi lever i och vilka som bor här. Ena stunden slås jag av hur lite jag känner till om ön Puerto Rico. Jag kan inte med säkerhet identifiera ön bland de många öarna i Karibiska havet. Men i nästa stund uppstår varm igenkänning i mig när jag betraktar en serieruta med David Bowies skivomslag till Diamond Dogs. Donald Trump svischar förbi ett par gånger men får egentligen inget inflytande. — Puh! — Däremot refereras det flera gånger till lögnerna och det grymma händelseförloppet som utgör byggstenarna i Hamlet-dramat. Främmande? Nej, inte alls. Egentligen kunde allt yttrats av dig, din granne eller någon du träffat för länge sedan. 

Många serierutor står på egna ben som gestaltningar av filosofiska betraktelser. Ibland serverar de politiska spådomar, som här:

 Kina-far-allt

Jag ställs inför begripligheter och obegripligheter om vartannat och tycker om berusningen som uppstår när jag vistas i Braschis och Lindengrens värld. Ingenting är perfekt och kan aldrig heller bli perfekt. Vad den ena ser som en möjlighet är för den andra en frihetsinskränkning. Sannare än så kan ingen skildring bli.

Lena Nöjd

Publicerad: 2017-06-15 00:00 / Uppdaterad: 2017-06-14 18:02

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6981

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?