Recension

: Helmers vals
Helmers vals Aino Trosell
2016
Lindelöws förlag
7/10

Min far är ingen berättelse

Utgiven 2016
ISBN 9789187291685
Sidor 275
Först utgiven 2016
Språk svenska

Om författaren

Aino Trosell föddes 1949 i Malung där hon växte upp. Efter att först ha arbetat som socialsekreterare och sedan svetsare i flera år, började hon författa på heltid från mitten av 1980-talet. Sen dess har hon skrivit en lång rad, ofta prisbelönta, böcker inom olika genrer; noveller, deckare, romaner och dramatik. Om hjärtat ännu slår fick Svenska deckarakademins pris år 2000.

Sök efter boken

En del människor är av segt virke. Långsamt och krokigt har de vuxit på en sur myr. I folkmun blir de ibland kallade original och många gånger omtalade när de dött och begravts. Den ena anekdoten efter den andra vandrar över sockengränserna och från generation till generation.

Seghet kan omges av en positiv lyster och förenas med adjektiv som uthållig, stabil och tapper. Men när personen är tokseg och liksom blir Självupptagenheten personifierad?

En nyförlöst hustru blir inte hämtad på BB av sin make. Han är upptagen med att skriva en dikt. En tonårsdotter ser en lägenhet som mest liknar en fyllekvart. Kastrullernas bottnar täcks av fastbränd gröt och köksbordet klibbar. Pappan är absolutist och är totalt ointresserad av sprit men röran som uppstår i hemmet ser han inte själv.

Aino Trosell berättar om en av folkhemmets arbetare i trakterna av Malung, nordvästra Dalarna. Idag skulle trakterna kallas skogsbygd med entreprenörsanda. Då – i början av 1900-talet – levdes ett liv där jordbruket inte gav tillräckligt för en normal familj. Missväxt och översvämningar och frost. Spanska sjukan eller varför inte lite benröta? Många arbetade i skogen som extra försörjning. Skinntillverkning var en annan inkomstkälla. Inte gav det mycket pengar, eftersom arbetarna fick köpa tillbehören själva och också stå för lokal, som var den egna bostaden. Och man var tvungen att krusa inför skinnfabrikören för att få de livsnödvändiga extra påhuggen. Nog är det häpnadsväckande att vi än idag finner timanställda inom omsorgen eller service-, transportnäringen som befinner sig i samma ”mössan-i-handen-situation”?

Malung med omnejd är den perfekta scenen för den sege Helmer. Läsning är hans livsluft men han vill ingå i byns och släktens led av arbetskarlar. Han påbörjar ett långt arbetsliv med kroppen som enda kapital. Trots mångårig erfarenhet av föreningsliv, kamratskap bland arbetare och läsning av litteratur utvecklar han inte förmågan till samspel med sin nästa. Hustrun som skäller blir gnatig, grälen utspelas med öppen ridå inför byborna. Det olyckliga äktenskapet slutar i skilsmässa. Den vimsige pappan/maken lyckas ändå hitta både bostad och arbete under sitt långa liv.

Allt han vill är att läsa och berätta historier ur sitt liv. Skoltiden, livet vid fäboden på sommaren, sjukhusvistelse med benrötan som nästan tog hans liv, supande kamrater och valet att avstå sprit, livet vid Sjöreserven på Skeppsholmen. Aino har egna färgstarka minnesbilder av den envise mannen bakom bilratten. Han var en katastrof i trafiken. I nästa stund skimrar värdet i allt som pappan gjort inom skogsarbete, skinnsömnad, fastighetsskötsel och väktaryrket.

Berättelsen om Aino Trosells pappa är skriven som en roman. Den är ingalunda en uppgörelse med den självupptagne fadern, även om läsaren skymtar den frustration som hon sedan tonåren upplevt av att inte bli sedd eller lyssnad på. Fram träder människor som har svårt att formulera sina känslor om det som var viktigt. Helmers kännbara hemlängtan under sjuk- och konvalescenstiden efter benskadan och hur han en dag hör pappans röst när han ska hämtas hem:

En förmiddag när han lekte bakom köksbaracken hörde han röster via diskbänksröret. En välkänd röst!? Han skyndade runt och störtade in i baracken.
Ja! Det var sant! Det var far! Det var Tros Lars, hans pappa.
Han sprang fram. Och visste inte sedan hur han skulle bete sig. Fadern visste inte heller.
Till slut tog han tag i pojkens kalufs och rufsade om den – a döm raväg klöfft te däg söm en sö – har dom klippt dig rent av som ett får.
Ord av kärlek. Pappa var här.
Helmer ställde sig nära, nära.

Livet är stundtals uppochned och ser ut att gå käpprätt åt helvete. I nästa ögonblick dyker en ny bostad upp. Och ett nytt jobb. Det är ett fascinerande stycke industri- och arbetarhistoria författaren bjuder på. Ibland återges dråpliga situationer, men boken är ingen kopia av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Tros Helmer är uppenbarligen en mentalt frånvarande far men aldrig våldsam, något som till exempel Malou von Sivers upplevt och beskrivit i sitt Sommarprogram 2016. Aino har en egen ton, ett annat sätt att närma sig den nästan mytiske mannen, vars genuppsättning hon bär till hälften.

Min far är ingen berättelse. Jag är trött på dessa eviga berättelser, ordet är vandaliserat. Vartenda företag skryter med sin berättelse. Han är en skulptur inuti en kluns lera och jag kan aldrig få fram honom. Det fick jag inte ens medan han levde. Därför att han vred och vrängde sig. Jag inbillar mig inte att jag kan se nu heller. Men en gestalt finns där, en någon som gick före.
En så kallad vanlig människa.
Ändå liksom hela nittonhundratalet.

Lena Nöjd

Publicerad: 2017-05-10 00:00 / Uppdaterad: 2017-05-09 20:50

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6937

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?