Recension

: Om du såg mig nu
Om du såg mig nu Sofia Nordin
2017
Rabén & Sjögren
8/10

Hur många kan komma överens? Eller starta ett krig?

Utgiven 2017
ISBN 9789129703153
Sidor 182

Om författaren

Fotograf: Sara Mac Key

Sofia Nordin, född 1974, är en svensk författare bosatt i Stockholmstrakten. Barnboksdebuten kom 2003 med Äventyrsveckan; två år senare kom vuxendebuten, Utanmyr. Sofia Nordin är mest känd för sina barn- och ungdomsböcker. Hon har nominerats till Augustpriset två gånger, 2009 för boken Natthimmel och 2010 för boken Det händer nu.

Sök efter boken

Sofia Nordins dystopiska ungdomstrilogi har med Om du såg mig nu blivit en tetralogi. Eller om man nu ska nöja sig med att kalla den ”serie” vid det här laget. Huvudsaken är egentligen att det kommer fler delar, för de är otroligt spännande och fina.

Serien, som inleddes med En sekund i taget, är skriven i fristående delar och med skiftande perspektiv. Den följer de få ungdomar som överlevt en plötslig febersjukdom och nu måste klara sig själva. Det är alltså Sverige och mer eller mindre nutid, på många sätt vardagligt och vanligt. Förutom att nästan alla är döda.

För Esmael, huvudpersonen i Om du såg mig nu, börjar det med en skolfest. Esmael går i åttan och är förväntansfull. Det här ska bli en perfekt kväll. Kanske ska han få hångla. Folk är lite segstartade, bara. Nästan ingen dansar. Istället börjar de dråsa ihop längs väggarna. I slutet av kvällen är de bara fyra ungdomar kvar och de kommer överens om att gå hem och sen ses lite senare vid thaikiosken, ifall … Det där ”ifall” vågar de inte ens uttala.

Ifall alla är döda hemma också.

Sedan dess har Esmael bott ihop med Bianca och Sandra. Det vill säga, ändå tills Ella och Nora dök upp. Ella, som Esmael gillade. Mycket. Som han trodde var något riktigt. Så när Ella bara drar, mitt i natten och utan ett ord, bestämmer sig Esmael för att följa efter. De måste ju åtminstone snacka. Och så kan det ju vara intressant att se hur det är där uppe i Umeå, som Ella hört ett svagt radiomeddelande ifrån. Där det ska finnas andra överlevande.

Det finns det, men snacket med Ella blir långt ifrån vad Esmael föreställt sig och konflikten trappas upp. Hur många kan man egentligen vara och ändå kunna komma överens utan någon sorts samhälle omkring sig? Fler än en? Om resurserna börjar tryta?

Med Esmael tillför Nordin en lite knöligt grabbig karaktär till sin överlevargrupp. En som förmodligen var populär och välfungerande i sitt vanliga liv, men vars bekräftelsebehov liksom snedtänder i ensamheten efter febern. Ju mer han hinner gå runt och fantisera om en ursäkt ifrån Ella, desto svårare blir det att ta att hon aldrig upplever sig ha något att be om ursäkt för alls. När hon äntligen söker kontakt gäller det något helt annat.

Återigen vet man knappt hur man ska kunna hålla sig till nästa del i serien.

Ella Andrén

Publicerad: 2017-03-21 00:00 / Uppdaterad: 2017-03-20 15:51

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6887

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?