Recension

: Flickorna
Flickorna Emma Cline
2016
Natur & Kultur
6/10

Längtan som leder vilse

Utgiven 2016
ISBN 9789127142589
Sidor 331
Orginaltitel The Girls
Översättare Erik MacQueen
Först utgiven 2016

Om författaren

Emma Cline växe upp i Kalifornien och har en examen i kreativt skrivande från Columbiauniversitetet. Hennes romandebut Flickorna blev en enorm succé och såldes snabbt för översättning till 35 språk.

Sök efter boken

Minnena kommer alltid ikapp en. Det förflutna kommer alltid att läcka in i nuet, om det så gått fyrtio år, så är det bara.

Evie lånar ett hus av en vän men plötsligt bryts tystnaden och stillheten. Någon kommer och skräcken infinner sig, tills det visar sig att det är husägarens son och hans flickvän, men då är porten till sommaren 1969 vidöppen. Sommaren som förändrade Evies liv.

En intetsägande fjortonåring, övergiven av sin bästis, väntande på att något ska hända. En dag i parken får hon syn på flickorna, en grupp unga kvinnor som skiljer ut sig genom sina kläder och sin attityd. De utstrålar frihet och spänning och är väldigt lockande, trots att de letar efter mat bland soporna. Genom en tillfällighet får Evie följa med dem till ranchen där de lever med sin ledare Russell och snart är hon – nästan – en av dem. Konflikter hemma drar henne allt längre in i sekten och gör henne blind för att något är fel, väldigt fel.

Det är något väldigt tacksamt i att skildra unga kvinnor på gränsen mellan barndom och vuxenliv, något sårbart och skört, hur allt är möjligt, hur längtan efter något mer eller något annat kan leda nästan vart som helst. Det beror bara på omständigheterna – vem man hittar, vem som hittar en, eller vad. Den universella längtan efter tillhörighet som kan gå så snett, den missriktade omsorgen – eller är den missriktad? Ja, med facit i hand men där och då – där är den oundviklig.

När Evie stjäl pengar från sin mor för att kunna ge till flickorna lyser hon av en ny sorts stolthet när mängden sedlar överraskar Suzanne, den av flickorna hon tyr sig till, närmast förälskar sig i. Hon gör något, hon är värd att räknas med – så lite bekräftelse som behövs för att driva henne vidare. När hon sedan får bli en sorts symbol vid ett solståndsfirande, ja, då är hon vunnen – och förlorad.

Så gott som omedelbart befäster Emma Cline det sena sextiotalet, nästansjuttiotalet. Det är som gamla fotografier som börjat skifta i rött, omisskännligt förankrade i en annan tid. Samtidigt finns det inte något som helst musealt över det utan jag befinner mig där och då direkt.

Och redan från början står det klart att det kommer att sluta illa, mer än illa. Minnet av våldet och döden går inte att skaka av sig. Våldet och döden och de skira flickorna. Faran som finns där man minst anar den. Det bestialiska ligger där som ett hot men det finns inget frossande i det, bara någon enstaka detalj som etsar sig fast. Det obegripliga och det oförsonliga, trots åren som gått.

Emma Cline har löst baserat sin historia på verklighetens Charles Manson och kvinnorna omkring honom, men kräver inte några förkunskaper av läsaren. Det väsentliga ligger i det som sker innan, det som egentligen befinner sig ganska långt ifrån verklighetens blodiga kulmen. Relationen med flickorna, önskan om samhörighet, längtan hem till något, längtan efter något större – och längtan bort från det trånga, instängda, tråkiga. Ut ur barndomen, ut i livet, ut ur detta väntrum, detta tomrum.

Men ändå lämnar mig historien ganska kall, det nostalgiska skimret når inte ända fram. Det är ett habilt hantverk men ändå något som saknas, eller något som blir för mycket. Kanske är det det lite för tacksamma i ämnet, det lite för kittlande i den vaga verklighetsanknytningen, det lite för förutsägbara i den unga flickans sexualitet. Men det finns glimtar, som när Evie tillsammans med flickorna gör saker hon aldrig skulle ha gjort dem förutan och blir påkommen och hennes reaktion är en blandning av skam och triumf. Eller när hon plötsligt får se gruppen utifrån, med någon annans ögon, och hur det hon sett som bohemiskt mest framstår som sjaskigt och sorgligt.

Saga Nordwall

Publicerad: 2017-02-10 00:00 / Uppdaterad: 2017-02-09 21:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6841

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?