Det är dagen efter det amerikanska valet när jag först bökar mig till rätta i snö och is med naturfotograferna Felix Heintzenbergs och Ole Jørgen Lioddens Arktis. Det är på en gång en perfekt flykt och en hjärtskärande breddning av perspektiven – en mäktig, fascinerande och enormt sårbar miljö.

Mitt första spontana rubrikförslag till den här recensionen är ”50 nyanser av is”. Jag är inte helt bekväm med de mjukpornografiska konnotationerna i den, så det får vara, men verkligen: is. Jag har nog aldrig riktigt tänkt på hur otroligt olika is kan te sig. Gnistrande vitt eller fascinerande knallblå nyanser, en vardaglig gråaktig sörja eller rent magiska formationer, enorma berg eller tynande spillror. Spegelblanka ytor som låter en ana det isande havet inunder. Och det är ändå bara bakgrunden.

Eller, nu gör jag förstås boken orättvisa. Den handlar om hela det sköra ekosystem som redan är så tydligt påverkat av klimatförändringarna, om alla de arter som är perfekt anpassade för att leva i kylan och mörkret och under de flyktiga, ljusa somrarna. Det är de som står i förgrunden: djuren som lever i Arktis året om, fåglarna som kommer flyttande för att föda upp sina ungar under den korta men intensiva sommarperioden.

Det är isbjörnar, sälar och valrossar, fjällrävar och ripor, polarharar och lämlar. Det är lunnefåglar och grisslor, fjällugglor och valar, labbar och alkekungar. Det sprakar av liv, plötslig grönska och lysande blommor när snön för en kort stund släppt greppet; små luddiga, duniga, hungriga ungar av olika arter. Uppfinningsrikedomen är enorm när det gäller att hitta skyddade boplatser i det isande landskapet, från hålor och gångsystem under skyddande snötäcken till hisnande klipphyllor där dunet yr som snö i luften.

Likt det finstämda ekosystemet fungerar också Heintzenbergs och Lioddens bok. Texter och bilder kompletterar, förstärker och varierar varandra. Texterna har mycket att berätta om de olika arktiska arterna och deras anpassning till just sin unika miljö, men också, naturligtvis om hur hotad denna miljö är – i samma stund som jag skriver detta haglar nyheterna om ökande temperaturer i Arktis. Det är förstås det som är så plågsamt med att slå upp boken just som en klimatförnekare valts in på världens mäktigaste position.

Allra mest är det ändå en rakt igenom vacker bok. Fotografierna får täcka hela sidor och uppslag. Flera av dem skulle jag gärna sätta upp på väggen. De är pampiga, lustiga, hjärtknipande eller sorgliga. En isbjörn speglar sig vid den öppna strandlinjen och ser ut att sörja sin egen skyddslöshet inför klimatförändringarna. En valross har fångats rakt framifrån, mitt i en gäspning. Den mäktiga fjällugglan smälter nästan ihop med snöns och sidornas vithet. En fjällräv duckar inför en uppretad silvertärna som försvarar sitt bo. Närbilderna är kristallklara, landskapen imponerande i all sin karghet.

Arktis är en del av jorden som få av oss har sett i verkligheten. I Heinzenbergs och Lioddens bok kommer denna värld av is och snö ändå riktigt nära.