Jag håller i en bok där färgerna påminner om 50-talets design. Sidor som har färgerna turkos, orange, klargrön och grå. Färgfälten och formerna är tydligt avgränsade från varandra. I den collageteknik som används finns inga skuggor och uttrycket får en lättsam och naivistisk ton. Claudia Boldt är för mig helt okänd och jag googlar för att få reda på om boken är ett retrotryck av en gammal bilderbok som förläggaren ser värde i att ge ut igen. Nix, pix. Så är det inte. Claudia Boldt är nykläckt barnboksförfattare och illustratör från Tyskland med genomförd högskoleutbildning inom design och nu verksam i London.

Boken handlar om en rävunge som får höra av pappa räv: ”Du är snart en stor räv, Harald. Det är dags att du fångar en höna.” Det är en spännande upptakt. Ska vi nu presenteras för en beräknelig och egenkär filur som främst ser till sin egen vinning? Ofta har ju räven fått bära den rollen i fablernas värld.

Claudia Boldt tar ett snyggt, traditionsenligt avstamp i den klassiska bilden av den listiga räven. Däremot väljer hon att gestalta listigheten på annat sätt än med egenvinningen som drivkraft. Harald hyser nämligen en dröm om att bli detektiv och vad är i så fall den viktigaste uppgiften? Jo, att lösa gäckande mysterier och om någon försvinner är det detektivens uppgift att finna den som försvunnit!

Berättelsen är uppbyggd med en dramaturgisk kurva som passar sträckläsning. Men det går att läsa sagan långsamt och reflekterande. Det finns många sidor att stanna upp på när vi läser om Harald. Dels ställs han inför ett krav som han finner svårt att uppfylla. Dels samspelar han med andra djur i sitt sökande efter den försvunna hönan. Sist men inte minst är Haralds lösningar på sitt dilemma värda att belysa. Högläsningen behöver inte alls ske i stressad utandning och förhoppningsvis är det mången vuxen som passar på att lyssna på barnet (Målgruppen = barn 3 – 5 år) när hen ger sin syn på historiens frågor.

Inte bara den lediga översättningen av Hedvig Billengren Lindenbaum, vars meningar känns naturligt sjungande, gör läsningen trivsam. Också de fina illustrationerna kan vara en utgångspunkt för studier tillsammans med barnet. Finns det blå hönor? Hur ser skogen ut hos oss, är trädstammarna turkosa med röda prickar?

Jag är totalcharmad. Berättelsen om Harald har fångat barnets tidiga utveckling mot självständighet med värme och humor. När en berättelse får en slutkläm av altruism i stället för listighet – ja, då mjuknar jag inombords. Jag blir en rävmamma som för en kort stund sveper om mina små ungar med mjuk, glansig svans. Stunden är som sagt kort, för i nästa stund springer de iväg med sina egna tankar med nyfikenhet på världen.