När jag var ett modeintresserat barn lånade jag ett par av Tonie Lewenhaupts böcker på biblioteket – det var i stort sett de enda som fanns. Mode- och dräkthistoria var något udda, långt innan vintage blivit inne och modevetenskapen blivit universitetsämne. Nu hittar jag hennes senaste bok, Minnets kläder, och vet inte riktigt vad jag väntar mig.

Minnets kläder är en löst sammanhållen samling texter om kläder och mode, om de roller de spelat och om de roller vi spelar. Den ena associationen leder till den andra och det är modeskapare, författare, konstnärer och fiktiva gestalter som dyker upp.

Utgångspunkten kan vara ett specifikt plagg men lika gärna en viss sorts persedel eller en skapelse av en viss designer – eller kanske enbart fiktiva plagg. Många av plaggen är sådana Tonie Lewenhaupt själv ägt och sedan donerat till Röhsska museet, andra är mer allmänt kända. Nils von Dardels gröna kostym, den som bärs av bl.a. Den döende dandyn, bockstensmannens mantel, Fortunys plisserade klänningar, vingåkersdräkten och Christian Diors New Look passerar alla revy.

Oftast leder plaggen vidare till konstnärer och konstriktningar, arkitektur eller litteratur. Kläder kan vara uttryck för så mycket och ge så många intryck, för att inte tala om sätta avtryck, och flera av exemplen handlar om hur kläder blivit till konstverk och i den särställningen kan berätta ytterligare något om hur vi ser på dessa föremål.

Ibland önskar jag att det fanns fotografier eller mer exakta avbildningar av de plagg som nämns i stället för Tonie Lewenhaupts egna collage men samtidigt är det så att även om utgångspunkten är ett visst plagg är det inte de som är det väsentliga, utan vart plaggen kan leda oss.

För kläderna är bruksföremål och bärare av idéer, de är konsthantverk och snabbt hopsydda modeplagg (nej, de sista får inget utrymme här men de finns som en osynlig motsats och kontrast till plaggen som ägnats omsorg på såväl in- som utsida, som överlevt årtionden, – hundraden, -tusenden). De är så mycket och läsaren lockas hela tiden att ta fram sina egna minnen av klädesplagg, sina egna känslor inför dem. Det är engagerade beskrivningar med många laddade ord, ord som också de leder till egna associationer och minnen.

Det är personligt och för det mesta initierat, även om hon ibland ger sig in på områden som är en aning mer kontroversiella än vad som här görs gällande. Små faktatexter om de centrala personerna och begreppen avslutar varje text och de är förvånansvärt bra skrivna i sitt lilla format.

Från det lilla till det stora och tillbaka igen rör sig texten, från en söm till en världsåskådning.