Matilda Gomis heter jag och jag är ny skribent här på dagensbok.com. Jag funderade ett tag på hur jag skulle presentera mig själv som läsare och skribent och kom fram till att en sak har varit central för mitt litteraturintresse och det är biblioteken. Folkbiblioteken började växa fram i Sverige under 1800 talet; idag stängs många små landsortsfilialer runt om i Sverige. Det är synd, men fortfarande har vi ett fantastiskt biblioteksväsen som gör att alla människor i Sverige kostnadsfritt har tillgång till en mycket stor mängd litteratur. Så här kommer en presentation av mig genom en kort beskrivning av mitt allra första bibliotek:

Fäggeby skola var en mycket liten skola och skolbyggnaden hade stått i stort sett orörd sedan sekelskiftet när jag föddes 1984. Under mina första år, innan jag själv börjat i skolan, var biblioteket öppet för allmänheten på tisdagskvällar.

Jag gick alltid dit tillsammans med min pappa. För att komma in gick vi ned för en källartrappa och sedan var vi där, i ett litet trångt rum med små fönster uppe vid taket. Där inne fanns den speciella doften av gamla böcker och damm, och för mig betyder den doften fortfarande glädje och trivsel. Barnböckerna stod i tre orangea plastbackar alldeles bredvid dörren. Jag minns känslan av förväntan när jag bläddrade igenom böckerna: i stort sett var det precis desamma som veckan innan och jag hade läst dem många gånger. Men det fanns en fröjd även i att läsa om samma bok om och om igen; alltid fann jag någonting nytt i berättelsen, det gör jag förresten fortfarande; att läsa om samma bok igen är ett underskattat nöje, det är som att träffa en gammal vän där ingångarna till de fördjupade samtalen redan är upparbetade, man kommer längre in under ytan helt enkelt. Jag valde mina bilderböcker och pappa plockade fram kapitelböcker till kvällarnas högläsning. Sedan gick vi hem med veckans nya bokskörd och gladde oss åt alla kvällar då vi skulle läsa tillsammans.

För mig blev böckerna ett sätt att finna nya världar. I början var jag beroende av vänliga människor som orkade läsa tillräckligt länge för mig, med tiden läste jag själv och upptäckte friheten i det. Jag kunde alltid byta värld om den omkring mig inte passade mina drömmar. Och biblioteken blev en väg till de nya världarna, visserligen fanns det böcker i mitt hem, men aldrig tillräckligt många. På biblioteken kunde jag alltid finna någonting nytt och oväntat.

Just nu, när jag skriver det här besöker mina tre pojkar biblioteket i vår närmaste stad tillsammans med sin pappa. Och jag vet att de kommer att komma hem med kassar fyllda med böcker och jublande berätta för mig om sina senaste fynd. De kommer att pladdra om vänliga bibliotekarier som hämtar fram deras speciella önskemål ur magasinen och beställer hem böcker från andra bibliotek och de kommer att berätta om reglerna i de nya sommarbokstävlingarna. Sedan kommer de att ligga där i sin våningssäng om kvällarna och läsa böcker, och jag vet att de kommer att färdas vidare, in i nya världar, ibland kommer de att berätta för mig om dem, ibland inte. Men jag kommer att fortsätta att vara oändligt tacksam över biblioteken som fyller vår värld med magi.