Göteborg har förändrats. Där Poseidon en gång stod staty längst upp på Avenyn står det nu en katedral. En av bokens huvudkaraktärer, Markus, är kantor i katedralen och vi möter honom strax innan lucianattens offerritual skall ta sin början. Läsaren förstår att Markus har tvivel kring ritualen, och att dessa tvivel har uppstått nyligen.

För en liten tid sedan blev Markus tilldelad en ängel av sin vän, ärkebiskop Saul. Änglar är sällsynta varelser som bara blir tilldelade speciellt utvalda personer. Markus ängel heter Rakel och följer honom vart han än går. Som en skugga. Vi förstår att det är Rakel som fått Markus att tänka nytt. Men vem är Rakel?

Hemma i bostaden, efter ritualen, leder händelser fram till att Markus skadar Rakel. Markus tror att han har dödat henne och flyr i panik och gömmer sig i stadens nedlagda institutioner.

Ricksten portionerar ut ledtrådar till vad som har lett fram till den här nya situationen i Göteborg. Vi kan räkna ut när i tiden saker hänt, vad som hänt och hur långt fram i tiden vi befinner oss. Det vi ser i Göteborg är en totalitär teokrati. Därav systemet med änglar. Genom Rakels berättelse får vi reda på hur änglarna blir till och vad de ska fylla för funktion.

Med en kristen symbolik som bakgrund till berättelsen förstärks känslan av surrealism. Så här skall inte kristendom fungera. Vanmakten hos de som tänker annorlunda är lätt att identifiera som den jag själv skulle känna om jag kastades in i det här nya samhällssystemet. Jag vet ju hur det borde vara, hur det var förr, hur det kan bli igen.

Den nya regimen med sina sinnrika sätt att kuva befolkningen är placerad i en familjär kontext, vilket på ett nästan övertydligt sätt får läsaren att förstå hur människor som idag lever under liknande förhållanden måste känna. Det känns heller inte alls otroligt att det skulle kunna bli verklighet, i Göteborg, i en inte alltför avlägsen framtid.

Men nu är detta främst en saga, och även om samhällskritik är en viktig ingrediens i en saga, så är det själva berättelsen som här förtjänar att stå i fokus. Jag tycker att det är en fin berättelse som innehåller det man kan kräva av den. Framför allt så finns här en fortsättning som vill berättas.

Eftersom boken handlar om tyranni så handlar den ju automatiskt om motstånd och kamp. Som ärkebiskop är förstås Saul en del av tyranniet. En annan karaktär, motståndsmannen Noah, visar sig vara en värdefull kontakt för Rakel. Efter att Rakel blev skadad flydde även hon, och det är på ett av hennes gömställen de möts.

Även om Apollyon kanske mest tilltalar ungdomar och unga vuxna kan den med behållning läsas av alla. Min behållning var göteborgsmiljöerna, samhällsbeskrivningen och Rakel. Och så gillade jag författarens stil. Jag vill gärna läsa en fortsättning.