Dagens poesiläsare är poeten och brottsutredaren Charlotte Qvandt, 32, i Stockholm. Hon är just nu aktuellt med diktsamlingen Epikris på Sadura förlag, men läser också mycket poesi och har medverkat som gästskribent här på dagensbok.com flera gånger.

Charlotte upptäckte poesin i tidiga tonåren, återkommer ofta till Edith Södergran och tycker att det känns tydligt i kroppen när hon läser dikt.

Foto: Press/Sadura Förlag

Vad har poesin för betydelse för dig i ditt liv?
Poesin har på många sätt haft all betydelse. Den är en förutsättning för mig att leva i en vardag. Det kan låta banalt, men så är det.

Hur ofta läser du poesi?
Varje dag.

Brukar du låna/ köpa poesi? I så fall hur ofta?
Någon gång i månader köper jag nån eller ett par böcker, och lånar de jag är osäker på, men vill prova innan jag skaffar.

Läser du poesi på något annat ställe än i böcker? (Ex. på nätet)
Jag läser poesi även på plattformar såsom Kultwatch och Floret.

Har du någon favoritpoet?
Jag har många. Konsumerar poesi lite som humör. Olika för olika dagar. Men det finns självklart ett gäng jag återkommer till gång på gång: Jenny Tunedal, Eva Ribich, Ida Börjel, Edith Södergran, Lukas Moodysson, Aase Berg, Petra Mölstad und so weiter.

Favoritdiktsamling?
Eva Ribichs Du är den ende mitt hjärta har velat är oerhört tummad, men det känns också som att jag har gått vidare utifrån den. Den har varit viktigare än den var då. Nu skulle jag inte säga att jag har någon speciell favorit. Jag lever med poesin på ett annat sätt nu. Som att en bok inte behöver vara en favorit för att jag vill läsa den. Den behöver beröra, men kan också skava och väcka ilska. Så var det inte förr.


Favoritdikt?
Idag är det Ordningen av Petra Mölstad.

Finns det några särskilda teman inom poesin som du dras till?
Kropp! Brutalitet, växtlighet osv. Det dras jag nog till i mitt eget skrivande också.

Finns det någon typ av poesi som du inte gillar?
Jag har svårt att ta mig in i det mer språkmaterialistiska området. Jag hittar ingen beröringspunkt.

Finns det någon särskild diktrad/strof/ något stycke som du tycker särskilt mycket om och brukar återvända till?
Jag återvänder ofta till Edith Södergran, olika dikter i och för sig, för tröst.

På vilken plats läser du helst poesi?
Vid köksbordet och på tunnelbanan.

När läser du helst poesi?
Mellan mitt eget skrivande, lek med lego med barnen och kaffekopparna.

Hur känns det att läsa poesi?
Ofta väldigt tydligt i min kropp. Och i tanke.

Kan du säga något om HUR du läser poesi, alltså hur det går till när du läser? ( Läser du t.ex. snabbt, långsamt, fragmentariskt etc.?)
Jag läser flera gånger. I sjok, i helhet, återvänder i fragment. Försöker också hitta hur just detta verk behöver läsas. Det tror jag är det viktigaste av allt.

Brukar du besöka poesiuppläsningar på bibliotek eller andra platser?
Inte lika ofta som tvåbarnsmor som förr, men jag tycker mycket om det.

Varför tror du att människor läser poesi?
Därför att poesi har en möjlighet som prosan inte har; nämligen tillträde till ytor och dimensioner där andra lagar gäller.

Vad kan poesin ha för betydelse i en människas liv?
All. Eller ingen. Den har den förvandlingskraften. Vad jag tror det handlar om är poesins flexibilitet. Språkets tvång till spänstighet. Skalad, naken.

Vad kan poesi ha för betydelse i samhället?
Jag tror den kan ta sig in i hjärnor och förmå att följa, byta bana, eller stå starka.

Vad tänker du om poesins förhållande till politiken?
Jag tror poesin är livsviktig för politiken, som lätt blir så vass och verklighetsfrämmande utan.

Varför tror du att så många upplever/ anser att poesi är en ”svår” genre? Är poesi verkligen svårt?
Jag gissar att de går in i sin läsning från fel håll. Kanske lite ur den prosaiska läsningen? Som att en dikt skall läsas från a till b och att där alltid finns en linjär förståelse som ska erövras?

Har du någon uppfattning om varför du började läsa poesi? Kan du till exempel minnas den första diktsamlingen/poesiboken du läste?
Jag minns att min mamma köpte en Karin Boye-pocket till mig på bokrean. Kan jag varit 11-12 år? Men jag minns inte varför jag fortsatte. Något hände?

Fanns det poesi i hemmet när du växte upp?
Lite, men inte i någon dominerande position.

Fanns det andra typer av böcker än poesiböcker i hemmet när du växte upp? Fanns annan kultur, t.ex. skivor, konst, musikinstrument?
Det fanns mängder med böcker hemma hos mig och mamma. Vi hade en del tavlor på väggarna, dessa var ofta målade av vänner till mamma. Mamma målade också, men i huvudsak för byrålådan.

Läser din/ dina vänner/ partner/ föräldrar/ släktingar poesi?
De flesta jag valt, dvs vänner, partner osv. läser och skriver poesi i någon form.

Fick du läsa poesi i skolan under uppväxten?
Ja, men oerhört klyschigt och blodfattigt.

Fanns det något tillgängligt bibliotek med poesiböcker när du växte upp?
Ja! Flera!

Kan du minnas om du brukade låna/ läsa någon poesi därifrån?
Jag fick lånekort på biblioteket när jag var tre. Däremot lånade jag inte poesi förrän i tonåren. Då lånade jag å andra sidan massor.

Har ditt poesiläsande ändrats något under den tiden/de år du läst poesi?
Numera läser jag poesi lite som att man tar en frukt då och då. Dikterna följer mig liksom samlingarna jag köper och lånar lite hela tiden.

Du som själv skriver poesi – vad har poesiläsandet haft för betydelse för ditt eget skrivande?
Det går säkert att se som en sorts näringskälla. Att få uppleva andras förhållande till ord kan också ses lite som att umgås med kollegor.

Vilka poeter har inspirerat dig?
Aase Berg, Lukas Moodysson, Eva Ribich, Ann Jäderlund och Ida Börjel har varit viktiga. Med flera.

Är det nödvändigt att läsa andra poeter för att själv kunna skriva poesi?
Nej.

Vad skulle du ge för tips till en människa som inte brukar läsa poesi men som kanske är nyfiken och vill börja läsa?
Var öppen för att förstå på sätt du inte gjort tidigare.