Den senaste tiden har det börjat komma böcker om Peter Mangs, mannen som satte skräck i Malmö och kallades för en ny laserman. Palmkvists bok är den med den osmakligaste titeln. Jag antar att den är lånad från Mangs egen bok Mina äventyr i Svenssonland. Dock är reportaget intressant och läsaren får en insikt i såväl de brott Mangs är dömd för som de han är misstänkt för. Palmkvist är väl insatt i polisutredningen och har stor lokalkännedom och som Malmöbo följer du bra med i turerna genom staden.

Mangs är dömd för två mord och åtta mordförsök. Sitt första mord begår han 2003. Han grips 2010. Alla Malmöbor minns tiden då polisen sökte efter Serieskytten, den nya Lasermannen. Alla minns ”Laserturken” och polisbilarna var en vanlig syn. Jag behövde aldrig vara rädd, han attackerade inte ”såna som jag”, jag har ingen ”utländsk bakgrund” och inget svart hår. Men jag minns vänner och kollegor som var rädda för att vara ute ensamma på kvällen, människor vars livsutrymme begränsades av skotten, som var rädda för sina liv på grund av sin hårfärg och hudfärg.

Som Palmkvist beskriver hade Malmö länge plågats av gängskjutningar och Mangs kunde dölja sig bakom gänguppgörelserna och de många skjutningarna som skedde runtom i staden. Polisen utgick från att Mangs skjutningar var relaterade till den undre världen och ingen letade efter en seriemördare. Att det första offret, Kooros Effatian, troddes ha dött av en blodstörtning och att kulhålet inte upptäcks förrän på obduktionsbordet är något som Palmkvist tar upp. Anhöriga städade ovetande undan eventuella bevis eftersom polisens tekniker och den jourhavande läkaren inte hade gjort sitt jobb. Hade Mangs kunnat stoppas redan här? Det får vi aldrig veta, men som Palmkvist skriver ”bara misstanken om att allt det som sedan hände hade kunnat sluta annorlunda skaver”.

Bilden som målas upp av Mangs är den av en ensam, misslyckad och olycklig människa. Allt går fel för honom. Eftersom Mangs ser sig själv som en övermänniska, mycket smartare än alla andra, är det inte hans fel att allt går snett. Det är någon annans. Konspirationsteorier intresserar honom. Tanken att en liten klick rika och politiskt inflytelserika män styr hela världen skulle förklara mycket anser han. Ändå ger han sig på helt vanliga människor. Mangs är helt klart en rasist. Hans inlägg på Politiskt Inkorrekt är så pass extrema att de tas bort. Kopplingarna mellan Mangs och Ausonius (Lasermannen) är många; liknande personligheter och åsikter.

Palmkvists bok får mig inte att förstå Peter Mangs, eller vad som försiggår i hans huvud, men den ger mig en mycket god förståelse för hur brotten skedde, hur utredningen fortskred, hur Mangs liv har sett ut. Äventyr i Svenssonland har också den stora behållningen att den framkallar ens egna minnen av händelserna. Palmkvist förankrar skeendena genom att ta upp andra händelser som var samtida med Mangs skott: bostadsskandalen i Herrgården i Rosengård, gängkriget mellan K-falangen och M-falangen i Malmö, ”apejävel”-filmen. För den som vill få mer kunskap om Mangs dåd och om den perioden i Malmö är det här en bok som rekommenderas.