Överlevare handlar om hur Jonas Inde åker till Lake City i Florida för att träffa Rod Ferrell, en av internerna i fängelset Columbia Annex. Inde fastnade för Ferrell efter att ha sett en dokumentär som behandlar ett uppmärksammat dubbelmord som Ferrell sitter inne på livstid för. Han bestämde sig för att han ville träffa den karismatiska människan han såg på tv och skriva en bok om honom trots att han varken är jurist eller journalist.

”Vem är jag att komma från Sverige och skriva om Florida rättssystem?” frågar Inde sig och förklarar att detta i själva verket är ett självupptaget projekt som bottnar i att han inte har någonting annat att göra. Som sextonåring slog Ferrell ihjäl en man och en kvinna med en kofot, och den nu trettiotreåriga mannen i fängelset skiljer sig från den tonåriga mördaren. Inde utvecklar en vänskap till Ferrell samtidigt som han identifierar sig med honom och de blir båda bokens huvudpersoner.

Inde verkar inte må bra och befinner sig i ett känsligt skede i sitt liv. Han skriver att året har varit det mest miserabla i sitt vuxna liv, han har förlorat vårdnaden till sin son och detta gör att han känner sig orättvist behandlad. Saknaden till sonen gör honom ostabil och detta har lett till att han vid ett tillfälle druckit sig full och alkohol tål han inte:

Jag kan den djävulen och i ett halvår har jag varit så nära den djävulen och den djävulen är stakare än jag, jag måste få hjälp med att få väck den djävulen nu, annars orkar jag inte, annars förstör jag allt.

Jag får intrycket av att Inde är högst personlig i boken. Han målar inte upp en smickrande bild av sig själv men uppriktigheten gör att jag inte kan sluta läsa. Boken är i ena stunden humoristisk och i nästa kolsvart, det är en manodepressiv skrift som gör att jag som läsare blir fångad i texten. Under några passager tappar dock Inde fokus, han skriver att han är förälskad i en tv-personlighet och börjar dagdrömma om hur de inleder en relation tillsammans vilket mer känns som utfyllnad än en väsentlig del av berättelsen. Inde tycks dessutom ha en komplicerad och negativ kvinnosyn vilket han återkommer till flera gånger i Överlevare. Detta gör sig som mest synligt när han reflekterar över de två morden Rod Ferrell utförde. Han ger där ett osmakligt resonemang om att det skulle vara lättare att mörda en kvinna än en man:

Det måste ha varit enklast för Rod att mörda kvinnan i det där huset i Eustis. Jag tänker att jag står med en kofot och tittar ner på en man som ber om nåd. Detta skulle beröra mig mycket djupare än om en kvinna bad mig att skona hennes liv. Känslan av broderskap och samhörighet hade förmodligen fått mig att skona den här stackars mannens liv – han hade väckt medkänsla. Men kvinnor är kvinnor. Det skulle inte varit som att slå ihjäl en fluga, det skulle ha varit som att slå ihjäl en kvinna.

Trots den skeva kvinnosynen och ett fokus som inte är intakt är Överlevare en av de mest intressanta böcker jag läst på länge. Inde skriver ”besvära inte mig om du inte kan göra någonting spännande och vackert av ditt knas” och där sätter han ord på sin egen styrka som författare. Överlevare är en spännande, vacker och sorglig bok. Känslan av en genuin uppriktighet i kombination med ett enkelt tilltalande språk gjorde att jag sträckläste boken en natt. Efteråt kände jag mig ledsen, både av den förtvivlan som är ett av textens teman men även för den blott 150 sidor långa dokumentära berättelsen var slut. Jag hoppas Indes tillvaro löser sig och att han fortsätter skriva lika stark litteratur som Överlevare.