Kommentarer till Sara Bergmark Elfgren "Just nu har vi varandra"

Av: Ella Andrén

Ella Andrén — Wed, 28 Oct 2015 09:57:11 +0000

”Sensmoral” får ju gärna läsas lite med glimten i ögat. Mitt intryck av boken som helhet är väl snarare ganska trivsam, men just därför reagerade jag på att rätt allvarliga och läskiga saker behandlas närmast i förbifarten. Har mött en hel del barn ända uppåt 12-13-årsåldern som blivit påtagligt skrämda av tanken på att solen kommer att slockna och sådant (och var rätt ängslig för sådant själv, framför allt själva tanken på att hela solen brinner. För att inte tala om att mormor skulle kunna dö). Kan också tänka mig att för många mindre barn är sånt lite för abstrakt för att noteras särskilt alls. Barn är ju helt enkelt väldigt olika.

Av: Sara

Sara — Wed, 28 Oct 2015 09:27:16 +0000

(Och jag menar förstås ”ditt bestående INTRYCK”)

Av: Sara

Sara — Wed, 28 Oct 2015 09:24:24 +0000

Hej!
Jag brukar inte kommentera på recensioner, men jag vänder mig mot att bokens sensmoral skulle vara ”en dag är vi alla borta”. I din formulering får du det att låta som att det är så boken slutar, medan det verkligen inte är så. Efter rymduppslaget kommer ju det som ÄR bokens sensmoral (är dock lite allergisk mot det ordet, hehe ): ”just nu har vi varandra” och vi får landa i en trygg kram. Sen kommer alla kusinerna inrusande med värme och glädje. Livet fortsätter. Du får självklart tycka att boken är för mörk ändå, och känslan av ”undergång” kanske är ditt bestående uttryck. Men det är inte så boken är uppbyggd. Vi har fått många fina reaktioner från barn, och boken har till och med har fungerat som en tröstebok för de som har förlorat anhöriga. Just för att den landar i livet, inte i mörkret. Alla barn och vuxna är olika som individer, och självklart passar inte en bok för alla, men jag kände att jag var tvungen att betona detta.
Med vänliga hälsningar,
Sara Bergmark Elfgren