Den vita stenen är Fias tröstesten. Fias liv är inte så enkelt. Hon har inga vänner och bor tillsammans med sin mamma hos häradshövdingen. Där är hon, som dotter till hushållerskan, inte sedd med särskilt blida ögon och behöver hela tiden tänka på att hålla sig undan och störa så lite som möjligt. Allting förändras när huset mittemot intas av en stor och fattig skomakarfamilj och hon träffar Hampus. Hampus som kallar sig Farornas konung och vet att han nog snart skall flytta igen och därför inte bekymrar sig så mycket om vad folk tycker och tänker om honom.

Hampus ser Fia vid grinden till Häradshövdingens vackra trädgård, han ser Fias sten och han vill gärna ha den. En lek påbörjas där stenen blir ett pris i en tävling mellan barnen där man prövar varandra i olika utmaningar.

Det har i senare tid höjts röster mot att det är en ganska könsstereotyp uppdelning av utmaningar där Fia skall vara tyst en hel dag medan Hampus får promenera genom staden med elefanter och andra spännande saker. Visst kan man ha sådana invändningar men jag kan leva med det eftersom boken är skriven i en annan tid och det finns så mycket i den som känns historiskt, inte bara könsrollerna. Framförallt är det en bok om på olika sätt utsatta barn som finner varandra i ett rollspel där de spelar de personer de egentligen vill vara, och den typen av berättelser kan nog stå sig även idag.

Jag tyckte mycket om boken och teveserien när jag var barn. När jag läser om den känns den okej men ganska gammaldags, inte bara i sina könsroller utan även i sin samhällsskildring.