Jomenvisst är det en gimmick. En spökhusroman (om också mer inspirerad av filmer som Amityville Horror än, säg, Shirley Jackson) som utspelar sig i ett gigantiskt möbelvaruhus, och hela boken formgiven nästan exakt som en IKEA ORSK-katalog* med produktskisser, rabattkuponger, kartor över tag-själv-lagret, och skämt om pallen DRITTSËKK, matbordet ARSLE och hyllsystemet KJERRING.

* Horrorstör utspelar sig absolut inte på ett IKEA-varuhus. Detta påpekar både berättaren och karaktärerna vid flera tillfällen. ORSK är en usel amerikansk ripoff av det verkliga IKEA, som – återigen enligt berättaren – är ett högkvalitativt företag som bryr sig om sina anställda och aldrig stämmer folk.

När sedan Mystiska Saker börjar hända i varuhuset om nätterna är det ju lika förutsägbart att några lågavlönade anställ… f’låt, ”medarbetare” tvingas stanna kvar efter stängningsdags och tillbringa natten där för att ta reda på vad som händer, som att boken är fullknökad med skämt om s k företagskultur som skulle höra hemma i Dilbert (eller möjligen Orwell). Och i takt med att natten går blir de där färdigmarkerade gångarna allt mer svårnavigerade, och monteringsanvisningarna allt mer sadistiska…

Men gimmickar kan ju faktiskt fungera också – se bara på IKEA – och Hendrix gör två saker väldigt rätt här: För det första är han faktiskt rolig. Inte en av de stora humoristerna, kanske, men tillräckligt för att alla som någon gång jobbat eller handlat på ett företag med ”stark företagskultur” och alla de Nilegårdismer som hör till det ska få sig ett par rejäla skratt. Och för det andra gör han det alla bra skräckhistorier måste göra och knyter an det övernaturliga till en verklig skräck: Den som vi trodde skulle vara borta ur samhället vid någon punkt men hänger sig kvar, attityden som prisar och kräver hårt arbete av dem längst ner, men inte faktiskt värderar det i den valuta vi mäter allt i; företag som talar om för deras anställda att de är del av en ”familj” med vissa ”värderingar”, och om det inte passar kan man få svälta på gatorna; där framgången dinglar som en morot ovanför en trampkvarn som bara går snabbare ju hårdare man jobbar. Om man går runt och kollar lite närmare på böckerna som står i hyllorna på ORSKs möbelutställning kan man nog hitta både Barbara Ehrenreich och (på den svenska filialen, som öppnar snart) Kristian Lundberg där. Inte som huvudskyltning, men någonstans inpetade bland alla snygga pocketböcker som skriker ”KÖP!”

The hard work makes Orsk your family, and the hard work is free.

Jag lägger ifrån mig boken efter att ha sträckläst den, ser mig omkring i min IKEA-möblerade lägenhet, och nog rynkar jag på pannan lite. De fick mig att vilja köpa det, de fick mig att sätta ihop det själv, som om min tid (och de där blodsdropparna man ofelbart offrar till Kamprad när man ska sätta ihop ännu en BILLY) inte var värd något. Hur går det där till?

Men om man inte vill tänka så djupa tankar får man ju också en kul story, med en hjältinna beväpnad med insexnyckel som kan få möbelmontering att verka lika heroiskt som att tackla en zombie. Och det är det kanske ibland.