När jag läser på omslaget av boken Tom, lille Tom beskrivs den som ”en bok full av både humor och allvar, och karaktärer som är omöjliga att inte älska”. Det är en bra beskrivning som fångar in huvuddragen av boken, samt lägger fokus på dess älskvärda karaktärer. Det är en mycket lättsam bok, som med all enkelhet kan läsas i ett svep. Även om jag läste den i två svep. Livet kom emellan, som det heter. Jag ska vara ärlig med er; den här boken fick jag under en av de svåraste perioderna av mitt liv hittills. En bok som var enkel att läsa och älska var precis det jag behövde. Den bästa, om jag får säga det själv, medicinen för sinnet.

Tom, lille Tom handlar om elvaåriga Tom som lever med sin mamma Joss i en husvagn. Joss har några ströjobb här och där, ett hätskt temperament och kämpar med sina gymnasiebetyg och svårigheter att läsa och skriva. Joss och Tom är fattiga, därför måste Tom ibland ge sig ut på räder i grannarnas trädgårdsland och ”låna” lite mat. En kväll ligger en äldre dam och gråter i ett av landen som Tom brukar besöka om nätterna. Detta blir början på en kärleksfull vänskap.

Boken berör svårigheterna att vara en ung mamma utan utbildning och en trygg tillvaro. Joss fick Tom redan som trettonåring, vilket gör att Tom kan verka vara mycket mer mogen för sin ålder än andra elvaåringar. Han har tidigt fått ta ansvar för deras överlevnad och han hjälper sin mor med hennes studier, eftersom han är bättre på att läsa och skriva. Ibland är det som att det är Tom som är föräldern, istället för Joss. Det bidrar med en intressant dynamik mellan mor och son, som kan upplevas som lika delar frustrerande och kärleksfull. Det handlar också om ensamheten som många äldre får utstå och saknaden efter en far. Tom får tidigt erfara att livet kantas av många svårigheter som man måste ta sig igenom; men om man hjälps åt går allting mycket enklare. Kärleken, gemenskapen och att aldrig ge upp är någonting som beskriver den här boken väldigt bra. Dock skulle jag säga att boken handlar allra mest om en ung pojkes stora hjärta, som griper tag i läsaren med stor ömhet.

Det som jag tycker saknas i Tom, lille Tom är att det blir lite för mycket av det goda mot slutet. Alla är snälla. Det kanske ska fungera som en motvikt till livet som redan är besvärligt, men karaktärernas snällhet skapar inte tillräckligt med spänning för att intresset ska hållas vid liv hela vägen. Joss är den enda karaktären som bidrar med någonting mer än snällhet. Enbart en karaktär? Jag vet inte om det räcker. Jag upplever det som att det blir lite för tunt. Boken tappar lite av sin charm efter att jag hade kommit halvvägs in i handlingen. Jag hade önskat mig någonting mer för att betyget ska kunna bli högre.

Boken är en riktig feel good och fungerar alldeles utmärkt när man behöver uppmuntras och tänka på annat. Boken är definitivt värd att ge en chans. Det lättsamma och enkla är lika viktigt, som det hårdsmälta och tunga. Precis som livet på det stora hela.