Först lite synnerligen kortfattad basinformation: Symbolismen var en litterär och konstnärlig inriktning under slutet av artonhundratalet, ursprungligen och huvudsakligen i Frankrike. En slags motreaktion mot naturalismen. Att skildra det inre livet och drömmarna och tingens själ genom en friare poesi var något av det de eftersträvade.

”Berusa er!” av Baudelaire är ett relativt välkänt exempel på symbolismens litteratur.

Andra relativt kända namn var Stéphane Mallarmé och Joris-Karl Huysmans, stilbildande författare man kanske inte pratar om varje dag. I Sverige var till exempel August Strindberg influerad av symbolismen.

Leandoer har verkligen gjort ett hästjobb med den här boken, som är den första stora (svenska) genomgången av de litterära symbolisterna. Han reder ut en massa lösa trådar och hoptvinnade författaröden och skildrar både personerna och tidsåldern på ett mycket insatt (och underhållande) vis. Den tidens ideal, moral och dubbelmoral speglas snyggt mot vår egen tid.

Att applicera vår tids tankar om moral på människor som levde för hundra år sedan är ju relativt meningslöst, men att jämföra dem är alltid intressant. Att vissa symbolisters överdådiga reseberättelser från orienten, fyllda av exotiska kärleksmöten med lokalbefolkningen nu kan ses som ledsamma bekännelser av dåtidens sexturister är ju till exempel tänkvärt.

Att läsa om de vän- och ovänskaper som bidrog till symbolismens litteratur är förvånansvärt roligt. Boken är skriven med stor kunskap och glimten i ögat. Det som kunde varit en ganska torr bok om en snutt ur litteraturhistorien är i Leandoers händer en bladvändare fylld med fester och dueller bland bokmalar, spleensjuka och livsnjutare. Jag fylls med upptäckarlusta och vill läsa mer av och om de här tänkarna och i vissa fall tokstollarna.

Finurligt nog innehåller Slut även en antologi med prov på ett tjugotal av de mest framträdande författarna inom symbolismen. Vissa av de texterna känns väldigt moderna, andra känns egendomligt ålderdomliga, de flesta är dock läsvärda på ett eller annat sätt. Som introduktion till symbolismen är det ett roligt urval. Vill man läsa mer så får man åtskilliga tips i litteraturlistan som avslutar boken.

Ska jag anföra något negativt mitt i hyllningen så är det väl att Slut är mer underhållning än vetenskap. Bland alla namn och referenser och kluriga funderingar så blir sammanhangen ibland lite oklara och en del av författarna som passerar förbi gör det i hög fart. Men det är mild kritik, jag läser tusen gånger hellre den här boken än en tråkig kalenderbitarvolym om samma sak. Slut är mer en bok för litteraturentusiasten än för litteraturvetaren, har man det i minnet så är den väl värd att plocka hem.

En liten reflektion också: Märkligt att de flesta litterära kotterierna så ofta startar med en liten grupp likasinnade som först i samförstånd skapar något nytt och stilbildande, för att sedan bli osams om allt. Först publicerar sig alla i samma tidskrifter och ger ut ”fanzines” tillsammans, sen ska alla ha en egen tidning.

Jag kan varmt rekommendera en genomläsning och en plats i bokhyllan. Symbolisterna var i huvudsak drömmare och drömmarna är sorgligt frånvarande i dagens litteratur.