Efter tio romaner med kriminalinspektör Irene Huss i huvudrollen påbörjar Helene Tursten i och med Jaktmark en ny kriminalserie. Huvudpersonen är Embla Nyström, en i denna första roman 28-årig kriminalinspektör placerad vid den mobila enheten på Länskrim i Västra Götaland. Liksom Irene Huss är Embla stark, så väl fysiskt som psykiskt. En uppväxt tillsammans med tre äldre bröder, samt en mångårig boxningskarriär har format henne och gjort henne till en person som tar för sig. Hon omger sig nästan uteslutande med manliga kollegor, och dessa kallar henne skämtsamt för ”Terriern” på grund av hennes tuffa, och ibland lite burdusa, sätt. Jag gillar henne. Redan efter denna första bekantskap.

Jaktmark utspelar sig i de dalsländska skogarna under älgjakten. Embla, som varje år ingår i ett jaktlag tillsammans med sin morbror Nisse, har tagit semester och bytt hemmet och Göteborg mot höstdoftande skog och kalla jaktstugor. Men det här året bjuder givetvis inte på den avkoppling hon hoppats på. Efter några märkliga incidenter där först en person i jaktlaget, och sedan en av hundarna, skadas, avbryter de för ett par dagar jakten. De ska återuppta den nästa helg är tanken, men under uppehållet försvinner två män ur det andra jaktlag de delar mark och älgkvot med. Den ene hittas snart död nedanför en klippa, och man kan senare konstatera att han knuffats. Embla Nyström befinner sig mitt i en utredning där man har ett mord och ett försvinnande att lösa, och så väl jakten som hennes semester går åt fanders.

Helene Tursten är en i mitt tycke mycket skicklig deckarförfattare. Inte bara komponerar hon nagelbitande och bladvändarkrävande mordhistorier, utan hon är skicklig så väl i sitt skapande av intressanta karaktärer som i skapandet av den hela väv av historia som dessa bär på. Hon planterar intriger och hemligheter lite här och lite där, och inte närmelsevis alla får sin klarhet i denna första bok. Hon lämnar lösa trådar att plocka upp i följande romaner, och ger därmed karaktärerna extra djup då man som läsare inte får alla svar.

Persongalleriet består av skickligt skildrade kriminalinspektörer givetvis, men också utav de människor som bor eller återkommer till det lilla samhället i Dalsland där handlingen är förlagd. Det är sympatiska släktingar till Embla och deras vänner, nöjda och tillfreds med det som skulle kunna tolkas som ’det lilla livet’ på landet. Det är uppstickarna som har jaktstugor stora som slott och som återvänder till barndomstrakten, i flådiga bilar, enbart under älgjakten. Det är de ensamma särlingarna som respekteras för sina kunskaper, men lämnas åt sitt eget öde (och flaskans makt) under långa perioder. Och över allt detta vilar den lilla bygdens ryktesspridning och det konfliktfulla i att allt blir gemensamma angelägenheter samtidigt som de flesta vill bli lämnade ifred.

En sak som jag imponeras av gällande Tursten är hennes strävan att skriva nytt, och då menar jag som i att testa nya sätt att berätta sin historia på eller nya teman att berätta om. Jag lyssnade till henne i en monter på en bokmässa för, ja säg tio år sedan (!), då hon fick en fråga om varför hon skrev sina Huss-deckare på så olika sätt – en som en klassisk pusseldeckare, en mörkare i Noir-stil, en modern finanshistoria etc. Hennes svar var att hon ville testa nytt, att det var därför hon alls skrev. När hon skrivit en roman i klassisk pusseldeckarstil, ja då hade hon ju testat det och gick således vidare. Kanske har hon nu till stor del hittat sin egen berättarform inom kriminalgenren, men inte slutar hon testa nytt för det. För då tidigare romaner hon skrivit utspelats i storstadsmiljö så äger alltså denna rum i höstskogar på landsbygden. I jaktmiljö. Nej, där har hon då sannerligen inte rört sig tidigare och inte jag som hennes läsare heller. Men hon gör det lika säkert som vore det hennes egen bakgård.

Kanske är intrigen här, om än väldigt väl framskriven, inte den starkaste. Men persongalleriet, Turstens berättande och den coola Embla gör tillsammans att jag tror på denna serie. Och jag ser även fram emot att få läsa om Embla i hennes egen miljö i storstaden Göteborg.