Ohlson Wallin har med Ack Sverige, du sköna ambitionen att uppdatera bilden av Sverige från idylliska röda stugor, vackra sommardagar i juni till en bild som mer överensstämmer med det Sverige Ohlson Wallin lever i och ser omkring sig varje dag. Det är en lovvärd och en spännande ambition. I en av bilderna från Malmö ser jag en bekant vilket förstås ökar känslan av att det också är mitt Sverige som skildras i boken. Men jag känner ändå inte riktigt igen mig. Om de röda stugornas Sverige har för mycket slagsida åt det idylliska har Ack Sverige, du skönas bilder en alltför stark känsla av grå novemberdag som känns lika lite rättvisande som juniidyllen.

Det finns inget förord till boken eller några kommentarer till bilderna. Längst bak finns ett bildregister där det framgår var bilderna är tagna. När jag kommer fram till registret blir jag förvånad över att bilderna är tagna på så många olika orter i Sverige, såväl stad som landsbygd. Alla bilder, även de få bilder som finns av lantbruk och skog, är tagna med en urban blick och när jag tittar på bilderna får jag känslan av att alla bilder är tagna i storstadsmiljö.

Jag gillar hur Ohlson Wallin synliggör vad som ryms inom svenskheten i dag, såväl människor, religion som politiska inriktningar. Allt ger en stark känsla av att vara precis just nu. Men jag känner inte riktigt igen mig i det mörkt grå och stökiga. Eller jo, jag känner igen mig i det men i min egen Sverigebild ingår även de lite ljusare nyanserna.

Stökigheten i bilderna kontrasteras av ett febrilt städande i många bilder. Kvinnor med starka rengöringsmedel som putsar frenetiskt och män på stora maskiner som sopar och stökar undan. Jag funderar över vad Wallin Ohlson vill säga med allt där städandet?