Pusseldeckare vs vad du benämner en snårig historia med många vändningar får mig att fundera på den ofta förekommande kommentaren ”Jag läser inte deckare”. Vad är det för deckare som inte läses? Pusseldeckare med eleganta intriger? Samhällskritiska betraktelser? Poliser som kämpar med livspussel i form av hämtning av barn i tid medan en mördare härjar fritt? Allihop?

Jag läser gärna Louise Pennys långsamma psykologiska djupdykningar där återkommande karaktärers skröplighet avslöjas allteftersom i bok efter bok, där det inte finns en klar uppdelning av onda och goda karaktärer eller Elizabeth Georges ‘For the Sake of Elena’ där en enda dialog lyckas förklara de allmängiltiga livsvillkoren för kvinnor och hur de skiljer sig från männens.

Jag skulle inte ta i alkoholiserade, frånskilda klichéer eller tråkiga livspussel med en tång, men bra böcker vill jag inte gå miste om oavsett genre.