Natur & Kultur har nyutgivit ett av den europeiska diktkonstens stora verk; Baudelaires Det ondas blommor. Den kom ut första gången 1857 och ses numera som ett portalverk och som ett verk som föregriper den lyriska modernismen och symbolismen.

Jag har älskat Baudelaire sedan vi läste hans dikter på lektionerna i litteraturvetenskap. Jag har en förkärlek för det makabra och bisarra och tilltalades direkt av exempelvis ”Kadavret”. Det som var så spännande var brytningen mellan den stilrena och traditionella formen och det kaotiska, bisarra innehållet. Formen på dikten antyder en traditionell diktarestetik med bunden vers, fyrradiga strofer och rim – själva strukturen placerar sig i en estetisk tradition, formen i sig var alltså inte ny. Det som var nytt då dikten gavs ut var innehållet när det kontrasteras mot formen. Genom att kontrastera form och innehåll finner man diktens verkningsmedel; den drabbar i sin plötslighet, det oväntade i spänningen mellan tradition och något nytt, mellan det formbundna och det förruttnade som väller ur kadavret och dikten; spänningen mellan det estetiska och det antiestetiska, det estetiska och det intellektuella.

Kring buken surrade asflugors flock
medan larvernas svarta här
flöt fram likt en vätska, seg och tjock,
över lemmar som sakta föll isär

Baudelaire brottades med att i den moderna storstaden inte bara se människans förfall utan också en ”oupptäckt skönhet”. Det är i mötet mellan förfall och oupptäckt skönhet ”Kadavret” finns till.

Långsamt såg himlen ett stolt skelett
slå ut, likt en blomma mot skyn.
Så tung var dess stank att ni vacklade lätt
och det svartnade för er syn.

Det finns givetvis också mer traditionella dikter i Baudelaires arsenal. Han diktade ofta om Ledan, spleen, melankolin. Dock är det just de makabra dikterna jag fastnar för, kanske eftersom det är där jag finner den oupptäckta skönheten. Ur ”En martyr”:

Lik, svara! Skrämmande huvud, lyft upp
dig själv med febriga händer
i flätor som stelnat: säg, har han kysst
till farväl dina kalla tänder?

Det ondas blommor orsakade uppståndelse då den gavs ut, och har sedan dess haft en given plats inom litteraturvetenskapliga studier. Är den då fortfarande relevant att läsa? Ja. Baudelaire beskriver den mänskliga upplevelsen så ingående. Han beskriver vantrivseln och alienationen, han beskriver skräck och sorg. Baudelaire är fortfarande i högsta grad relevant.

– Ett otal smycken sover i sin grav
i jordens mörker eller glömskans hav
som inte nås av hackor och av lod;

och hemligt, i sin djupa ensamhet
utgjuter mången blomma sin klenod
av milda dofter varom ingen vet.