Nina von Rüdiger är illustratör, grafiker och serietecknare. Johanna Koljonen är programledare, kritiker och serienörd. Tillsammans utgör de duon Ms Mandu. De debuterade 2011 med Oblivion High 1, och väckte stor uppmärksamhet både i media och bland läsare i alla åldrar.

I Oblivion High 2 tar intrigerna på skolan ny skruv, när coola Paula och Leila utmanar Soon Mi i elevrådsvalet. För Soon Mi och Nin, har inget varit sig likt sedan den japanska utbytesstudenten Masato började i deras högstadieklass. Soon Mi och Nin ska försöka hitta på ett sätt att ta sig till den stora strandfesten trots utegångsförbud. Samtidigt har den riktige Masato kommit till den nedre världen där gudaväsen från den finska mytologin sätter honom på prov. Mörka makter spelar sina spel och den stora strandfesten kommer inte bli som någon tänkt sig.

Livet i förorten Upplands Väsby blir plötsligt fullt av mystik, uppror och intriger. Vad Soon Mi och Nin inte vet är att Masato i själva verket är sagoväsendet Näcken, som kidnappat den riktige utbytesstudenten för att själv bekanta sig med människornas värld.

Det lilla motstånd jag känner inför Oblivion High 2, försvinner efter några sidor. Det vimlar av smarta, roliga karaktärer, här finns finsk mytologi med sin ”nedre” värld och fräscht ifrågasättande av det normativa.

Näckenfiguren (som utger sig för att vara utbytesstudenten Masato) avslöjas av dom andra på strandfesten och berättar (lite otippat) för den något chockade skaran, hur han brukar ”leka” (ha sex) med flera. Gänget upprörs av detta faktum och tycker han är ”jättekonstig”, och ”att det är faktiskt ganska vanligt att vara monogam.”

Här kan jag lite mossigt, men nyfiket, undra hur en ung läsare tänker kring detta ämne. Om hen har reflekterat över poly- versus monogami. Men, trettonåringar som You-Tubat med modersmjölken äger givetvis erfarenheter som jag som tonåring på 80-talet knappast kunnat drömma om.

Nina von Rüdiger tecknar stiliserat och effektivt och ihop med Johanna Koljonens berättarstil, och den flerbottnade historien, blir det riktigt lyckat. Kul är att se hur det arbetas med normbrytning av sex och kön, men också berättarmässigt, där det fälls in korta historier, såsom Pojken och pärlemorflickan och finfina De röda skorna.

Så, det är bara att vänta på tredje delen. Personligen hoppas jag på mer av allt. Uppluckring av stereotypa könsroller och ifrågasättande kring vad som anses rätt och fel. Kanske en djupdykning in i queervärlden?

Att sätta ord och bilder på stora känslor och tabun, att vara en vän i identitetssökandet, bör premieras och är väl värt att applåderas.