Så det är sommar och sol och ni ska ha en luftig tegelsten i hängmattan. Jo men det tycker jag. För den här historien är 414 sidor lång men inte särskilt tung. Och det är kanske både bra och dåligt – beroende på vem man är.

Susanna är 41 år, marknadschef, gift med sin ungdomskärlek och har två barn. Enligt väninnan är hon praktexempel på att bete sig rätt. Men när David kommer in i hennes liv blir inget mer sig likt. På ytan är hennes liv perfekt, men passionen i äktenskapet är död sedan länge och bakom den lyckliga fasaden i den nybyggda villan växer sig tvivlet allt större. Vem är det som ringer henne på nätterna och skickar konstiga sms? Varför gör Susannes man allt för att hålla sig undan och vad betyder egentligen David för henne när hon allt oftare gråter ut i hans famn?

Ja. Susanna får alltså ihop det med betydligt yngre David på kontoret. Och för sommarens strand är det behagligt att koppla av med en bok som den här. Tempot är bra, texten driver framåt och även om språket ofta blir förutsägbart, så vad gör det? Jag vill bli underhållen och det blir jag. Jag vill känna med karaktärerna, och det gör jag. Jag kan irritera mig på den stereotypa lattegrejen med att hålla fasaden uppe när allt rämnar, men å andra sidan – det är ju ofta så det är.

När jag har lagt boken ifrån mig vill jag ta upp den igen efter vad det nu varit som tvingat mig att pausa i läsningen. Det kännetecknar ju som bekant en bra underhållningsroman.

Boken är välskriven och korrekt men nästa gång hoppas jag att både författaren och redaktören vågar lite, lite mer. Var inte rädda för de starka orden i de stora scenerna och tänk ett extra varv kring meningar som: ”redo för ytterligare en omgång i sänghalmen”. Kan de ersättas med något som inte använts av så många förut? För i Tills kärleken skiljer oss finns också väldigt fina poetiska formuleringar som ”… när hon andades in det som bara var han”.

Med en lika underhållande dramatik, samma tempo och fler poetiska och smarta formuleringar så blir betyget garanterat ännu högre nästa gång.