”Det goda i livet var konstant, sa han. Den enes framgång måste därför ske på någon annans bekostnad. När hans odlingar blomstrade drabbades någon annan av olycka, och det tyckte han inte om.”

Tusen tranor har två huvudpersoner: Amos och Eva. Amos kommer från det fattiga Afrika, Eva från det rika Europa. Hon har blivit jurist som sin far på den familjeägda byrån; han har blivit papperslös flykting som utnyttjas hela vägen från sitt hemland till hennes hemland. Hon råkar köra på honom med sin bil. De är båda lika rädda för polisen men av olika anledningar. Han för att chansen till ett bättre liv kan tas ifrån honom; hon för att hennes anseende kan tas ifrån henne.

Hon låter honom sova över i sin pappas gamla övernattningslägenhet i stan. Medan han vilar ut planerar hon en familjefest – den klassiska fonden i så många skandinaviska filmer och romaner – ett perfekt tillfälle att låta hela den problematiska familjedynamiken gå bananas inom henne på bokens inledande sidor. Som läsare får jag snabbt en bild av den materiellt privilegierade men känslomässigt fattiga Eva, det är effektivt och jag engagerar mig i henne.

Amos berättelse börjar i en plastövertäckt värld där de som jobbar där egentligen inte finns. Där skördar han tomater under slavlika förhållanden. Det system av rädsla, flykt, fattigdom och hårt, hårt arbete som slukar utsatta människor och spottar ut orimligt billiga produkter är samma system som krossat hans morfars tomatodling under hans uppväxt. I sin individuella strävan efter att lyckas få ett bättre liv för sig och sin familj tvingas han bli ett kugghjul i det maskineri som placerat honom där till att börja med.

Ann Lagerhammar skriver mig aldrig på näsan men ett tema cirkulerar boken igenom kring hennes huvudpersoner: den enes framgång måste ske på någon annans bekostnad. Amos märker om utgången mat, snor handväskor och sysselsätter sig med cage fighting innan han hamnar framför Evas bil.

Hela tiden står det någon bredvid och blir rik på hans lidande. Samtidigt är han en medskapare av det system som hela tiden skadar någon för att ge någon annan vinning. Eva vill köpa sig fri från den situation hon hamnat i. Hon vill återgå till tryggheten i sitt stressiga jobb och sin gruvliga ångest inför omgivningens krav och besvikelser. Eller vill hon inte det?

Lagerhammars skildring av Evas sorger och Amos flykt är oerhört bra. Jag får en tjock klump i halsen av obehag, jag vill ringa Eva och be henne berätta för sin dotter om vad som händer henne, jag vill veta vad som händer med Amos, jag vill göra något mer än att bara välja fair trade-tomater i min mataffär, jag vill likt Eva köpa mig fri från den position jag satts i, men först av allt vill jag bara gråta ut på en soffa i en övernattningslägenhet.