Gästrecension

: I huvudet på Colin Fischer
I huvudet på Colin Fischer Ashley Edward Miller och Zack Stentz
2014
Bonnier Carlsen
4/10

I huvudet på en inte allt för vanlig fjortonåring

Utgiven 2014
ISBN 9789163872860
Sidor 223
Orginaltitel Colin Fischer
Översättare Nina Östlund
Först utgiven 2012

Om författaren

Ashley Edward Miller och Zack Stentz är två amerikanska manusförfattare som ofta samarbetar i olika film- och tv-produktionsprojekt. De har bland annat skrivit manus till filmerna X-men: First class och Thor. Boken I huvudet på Colin Fischer är deras första samarbete med en ungdomsroman. Boken släpptes för första gången i november 2012 i USA.

Gästinformation

Sara Swedhs läser litteraturvetenskap. På fritiden skriver hon allt ifrån prosa till poesi och slukar all sort kultur från både hög- och lågspektrat (vilket hon också bloggar en hel del om på http://saroow.se). I högstadiet vann hon det lilla nobelpriset i byskolan där hon gick; och drömmer i smyg om att göra liknande succé i vuxen ålder. Men till dess nöjer hon sig med en kaffe och en bok på farstun i förmiddagssolen.

Sök efter boken

Jag heter Colin Fischer. Jag är fjorton år och väger 54 kilo. Idag är det min första dag i high school. Det är 1356 dagar tills jag slutar.

Manusförfattarna till filmen X-men: First Class gör ett utomordentligt arbete att, redan i första stycket, befästa den litterära stil som komma skall i boken I huvudet på Colin Fischer. Frukta icke, du actionföraktande läsare. Detta är inte en bok i stil med X-men och är därför helt fri från superhjältar med övernaturliga förmågor och onda krafter som måste bekämpas. Okej, en och annan ond kraft finns det så klart, men mest är detta en humoristisk och kvick ungdomsbok som flirtar friskt med den klassiska detektivromanen, utan att tappa fotfästet i vardagens realism och dess ramverk.

Colin Fischer är inte en vanlig fjortonåring, han är verkligen annorlunda. Han är inte det svarta fåret och inte heller en av de opopulära (mot sin vilja). Colin har nämligen Aspergers syndrom och lider inte särskilt mycket av sitt utanförskap, så länge han slipper beröring. För honom är relationer och jakten på status och popularitet inte viktigt. Istället ägnar Colin i stort sett all sin tid åt att förstå samband i företeelser och att lösa gåtor som kittlar hans sinne. Som stöd för sin outtröttliga nyfikenhet antecknar Colin allt det som han finner intressant i sitt anteckningsblock, vilket han i sann vetgirighet också bär med sig överallt. Förutom människors beteenden och andra mysterier i vardagen, fascineras Colin av hajar och ovanför sin säng har han ett svartvitt porträtt av Basil Rathbone. I porträttet gestaltar Rathbone inte sig själv som skådespelare och individ, utan det är ett porträtt av självaste Sherlock Holmes. Rathbone är den skådespelare som Colin tycker är den mest självklare uttolkaren av ”världens främsta detektiv”. Det är med inspiration av berättelsen om Sherlock Holmes som berättelsen om Colin tar form. Det här är ett djärvt försök att återskapa samma känsla och fantastiskt geniala tankegångar som präglar originalet om den brittiske detektiven. Colin blir den som får axla manteln som detektiv, när ett fall innehållande en avfyrad revolver i skolans kafeteria måste lösas.

Utanförskap är ofta glorifierat i ungdomsböcker och den här boken är inget undantag. Det är kanske där någonstans i tonåren som den sanna människan och individen får växa och resa sig upp ur askan. Alla har vi känt oss utanför, framförallt i tonåren. I I huvudet på Colin Fischer har författarna dock valt ett annat tillvägagångssätt att förmedla utanförskapet. Här handlar det inte om ofrivilligt utanförskap, eftersom huvudkaraktären är psykologiskt annorlunda. Aspergers syndrom gör att Colin är mer mottaglig för mönster och inte störs av andra människors upplevelser och empati. Han tycker inte om beröring och har svårt att avläsa ansiktsuttryck; det innebär att han håller sig mycket för sig själv. Colin passar alltså mycket väl in på den bild populärkulturen har framställt för Sherlock Holmes som karaktär; han är annorlunda, nytänkande, modig och väldigt intelligent. Problemet är bara att jag tycker att författarna har förlitat sig lite väl mycket på det självklara. Det känns som att boken saknar någonting, även om jag fnissar till ibland och texten håller läsarflytet vid liv. Jag upplever att boken är stereotyp vad gäller karaktärer: buffliga pojkar, fina flickor, överbeskyddande föräldrar, en oförstådd lillebror och så klart hon som sticker ut lite mer än alla andra och blir objekt för romantikinslagen.

Jag upplever aldrig något egentligt engagemang för någon annan karaktär än Colin. Kanske beror det på att flirten med detektivromanen och Sherlock Holmes-imitationen får ta lite för mycket plats. Det är synd eftersom det är en underhållande och informationstät bok i övrigt, med mängder av vetenskapsteori och anekdoter avgränsade i fotnoter som bryter av på ett uppfriskande och ofta humoristiskt vis mot huvudtexten. Men jag hade önskat mig lite mer. Men misströsta inte, genom läsningens gång har jag lärt mig att det inte bara är människor som skrattar, till och med hundar och råttor gör det. Det är inte illa för en läsvecka i juni.

Sara Swedhs

Publicerad: 2014-07-12 00:00 / Uppdaterad: 2014-07-10 21:38

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #5738

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?