Recension

: Ut ur Kalahari
Ut ur Kalahari: Drömmen om det goda livet Lasse Berg
2014
Ordfront
8/10

Slut på ursäkter

Utgiven 2014
ISBN 9789170377761
Sidor 373

Om författaren

Lasse Berg, född 1943, har sedan mitten av 1960-talet diskuterat globala frågor i böcker, filmer, reportage och radioprogram från framförallt Asien och Afrika. Särskilt uppmärksammad är den så kallade Kalaharitrilogin om människans ursprung och utveckling. Kalaharitrilogin omfattar Gryning över Kalahari (2005), Skymningssång i Kalahari (2011) och Ut ur Kalahari (2014).
Lasse Berg är hedersdoktor vid Lunds universitet och en uppskattad föreläsare. Lasse Berg Foto: Deep Sea Productions

Sök efter boken

Detta jävla uttryck, ”i-landsproblem”, som vi slänger oss med för att beskriva något litet irritationsmoment i vardagen. Nej, Instagram ligger nere, var ska jag posta bilder på min katt nu? Kul nog tills vi benar isär det lite: Å ena sidan, att om det finns någon i världen som har det sämre än du är du en hycklare om du själv tror att du har något att klaga på. Har du mat och tak över huvudet? Då har du inga problem. Tänk på de svältande barnen i Indien. Å andra sidan, om det finns i-landsproblem måste det finnas u-landsproblem. Där delar vi raskt och behändigt upp världen i en rik gnällig del och en fattig svältande del där en uniform brun befolkning lever i snustorra flyktingläger och inget någonsin blir bättre. There won’t be snow in Africa this Christmastime. Tänk på de svältande barnen i Indien.

Det har Lasse Berg gjort sedan 1966, när han och hans fru hoppade i en folkabuss och körde till Nepal, från det skyddade, helvita Båstad genom Turkiet, Persien, Afghanistan, Pakistan, Indien. De fick se fattigdom de aldrig kunde trott var möjlig. Städer där människor låg döda på gatorna, byar där de oberörbara inte ens var medvetna om vilket sekel det var och vilket land de bodde i. Det var en chock som fick honom att tillbringa sitt liv med att resa runt i Asien och Afrika. Och när han nu återvänder till samma byar, samma människor som han besökte på 60- och 70-talet, i de fattigaste delarna av världen, där alla Malthus-belästa experter inklusive han själv var säker på att allt skulle fortsätta gå åt helvete med krig och svält och diktatur, vad finner han?

Det mest slående svaret ser ni under ”Textutdrag” nedan. Men överlag: Det har blivit oerhört mycket bättre. Visst finns undantag, men ändå. Den utfattige livegne bonden i Indien äger en traktoruthyrning. Bangladesh, detta skräckexempel på ett land som aldrig skulle kunna dra sig upp ur svältens värsta kärr (och *flämt* muslimskt till på köpet), har en hållbar demokrati där mer än varannan kvinna förvärvsarbetar. Rwanda, där man för mindre än 20 år sedan gick man ur huse för att begå folkmord (där ”folk” syftade både på objektet och subjektet – alla ska vara med i den nya sköna världen), hårdsatsar på mobilteknik och kan faktiskt vara på väg att lyckas. Etc etc etc. Men vad säger de han pratar med när han frågar om hur mycket bättre det har blivit? ”Nä, jag minns nog min barndom som rätt lycklig… Vadå? Skulle de här bilderna på ett svältande barn föreställa mig? Omöjligt. Men nu är livet hopplöst; barnen ska ha nya kläder, nya mobiltelefoner, och har du sett på TV om stamkrigen i Jugoslavien?”

I serien Gryning över Kalahari, Skymningssång i Kalahari och Ut ur Kalahari har Berg följt hela vår utveckling; först de sex miljoner åren som tog oss från djungeln till jordbruket, sedan de tio tusen som tog oss från jordbruk till världskrig, och nu de senaste 50-60 åren, en enda livstid som han menar är den kanske mest revolutionerande tid vår art har sett. Har allt blivit bra? Nej, inte minst i Afrika släpar det fortfarande efter. Men det som spritt sig är medvetenheten om att detta inte är ofrånkomligt; det är en revolution som gått över hela världen, och som stavats ”rättigheter”, ”utbildning”, ”samhörighet”, ”framsteg”, och rentav ”fred”.

Så varför är vi inte nöjda – utöver det uppenbara, att när man ätit sig mätt kommer andra behov? Där kommer det långa perspektivet in, menar han. Det står djupt i våra gener att det som gör oss lyckliga är att höra ihop, att dela med oss, att vi vill varandra väl. I och med TV, i och med Internet, i och med alla dessa fantastiska framsteg har vi för första gången i världshistorien skapat ett globalt ”vi”, en enda stor grupp som vill ungefär samma saker. Och som de goda, empatiska varelser vi är svider det när vi ser att folk har det dåligt, eller när vi ser allt vi själva inte har. Är den stam vi skapar oss genom att äga samma märkeskläder, följa TV-serier eller hålla på fotbollslag en halv värld bort en ersättning för att samla mat ihop, eller blir det en sorts emotionellt bacon – precis som våra apmagar är besatta av att svulla i sig fett och socker som de fortfarande tror är sällsynt, överdoserar vi på virtuell gemenskap och konsumtionsvaror medan vi blir svältfödda? Det gör ont i vår natur att leva så här, och eftersom vi inte kan gå bakåt måste vi lära oss att hantera det. Vi måste vara medvetna om hur vårt behov av tillhörighet kan perverteras, vändas från ett ”vi” till ett ”vi mot dem”; se på Rwanda, se på Sverigedemokraterna. Vi måste ta det på allvar. 1900-talets stora konflikter handlade om ideologi, identitet, information; i-landsproblem om något. Det har vi inte råd med längre.

Enligt Berg, då. Man kan ha åsikter om det. Men samtidigt: vi har investerat mycket i tanken att människan är ond och att världen bara blir värre – se kommentarerna på min förra Bergrecension. Men jag tycker han gör väldigt goda poänger när han reser jorden runt, besöker gamla vänner, analyserar och funderar och drar ut stora resonemang ur det lilla; han har en sådan fantastisk entusiasm och optimism, även när han pratar om det som inte fungerar, att man nästan får hålla i sig själv för att inte trycka boken i händerna på folk som någon Lasses Vittne. Det är kanske en varning att ta på allvar där också; han har sagt att han inte vill vara en guru för livströtta västerlänningar, lika lite som han vill framställa sig själv som den Gode Vite Mannen i sina besök i andra länder, men det är inte alltid helt enkelt att undvika – inte minst i den lista på livsråd han avslutar boken med, som må vara med glimten i ögat men ändå osar självhjälp.

Men titta på bilden nedan. Titta på den.

Björn Waller

Publicerad: 2014-04-14 00:00 / Uppdaterad: 2014-04-13 23:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5632

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?