Jag har precis kommit hem från Paris. Jag åt på Café de flore där Simone de Beauvoir var stammis. Jag drack te på Le Select som F Scott Fitzgerald ofta besökte. Jag gick på Louis Vuittons egen bokhandel. Samma dag som jag kommer hem till Sverige läser jag ett reportage i SvD om kulturmecenater, två dagar senare ser jag ett reklamklipp där Karin Boyes ”I rörelse” citeras och utgör två tredjedelar av Mercedes slogan.

Någonstans mellan alla dessa saker finns en röd tråd som skriver kulturellt kapital i skrivstil. Kulturen är inte bara kronor och ören, den kan tillföra ett gammalt café något extra, göra en handväska till en del av en åtråvärd smart livsstil som inte bara är en jakt på materiell status. Kulturen kan vara en konkurrensfördel kort sagt. Det är lätt att se problem med att det är enstaka rika människor och framgångsrika företag som betalar för kultur. Samtidigt är det ju på kort sikt mer angenämt att få lyssna på Karin Boyes ord i reklampauser än någon överkrystad copytext om friheten det innebär att få förbränna bensin.

Några av framtidens åtråvärda caféstammisar/copywriters/mervärdesproducenter hittar du som vanligt här på dagensbok.com.

Idag skriver Christina om Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner av Malin Stehn. Hon tycker det är en ganska fin historia men ger den bara 4/10 i betyg.

På torsdag skriver Kari om Odödlig av brittiska deckarförfattarinnan S J Bolton. Det är den tredje boken om polisen Lacey Flint. Bra underhållning där spänningen håller i sig till slutet. Kari får dock känslan att hon borde ha läst de två tidigare böckerna för att få ut mer av den här boken.

På fredag skriver Håkan om Helga Krooks puppe doll chrysalis. En diktsamling som bland annat tar spår från Kar Wai Wongs mästerliga film 2046. Stundtals underbar, stundtals överarbetad och förlorar tyvärr i ambitionen. Bra men inte heller särskilt bra.