Det finns ögonblick när man träffar någon och allt bara stämmer. Fysiskt, psykiskt – allt är en perfekt helhet. Tillsammans utgör man universums centrum och ingenting annat spelar någon roll.

Ju yngre, osäkrare och mer oerfaren man är desto sannolikare är det väl att de där ögonblicken inträffar i något hörn på en fest. Förmodligen ganska alkoholindränkt. Och kanske inte alltid så lätt att förena med vardagens krav och blickar?

Lissa och Kate har haft ett sådant ögonblick och Lissa vet inte vad hon ska tro. Kate vill helst låtsas som ingenting. Hon är rädd för vad folk skulle säga om de visste. Lissa vill … Ja, det vet hon inte ens själv. Inte låtsas som ingenting i alla fall. Det är inte ingenting.

De har varit bästisar sedan de var tolv. Nu pratar de knappt med varandra.

Lauren Myracles debutroman har visserligen några år på nacken vid det här laget, och Myracles Atlanta är inte till exempel David Levithans coola New York. Det är inte självklart att som tjej vara kär i en annan tjej. Det är inte otänkbart heller, Atlanta är trots allt ingen ärkekonservativ bondhåla som Black Creek i Myracles senare roman Shine, men det är inte helt inom normen, åtminstone inte på high school – och är inte det flesta high schools (eller motsvarande) trots allt nästintill ärkekonservativa bondhålor?

Kissing Kate är en vardaglig och lyhörd komma ut-skildring, kanske inte lika drabbande och speciell som Shine, men samtidigt mer välavvägd och lätt att relatera till. Fastnar gör inte minst scenerna med lillasyster Beth och hennes kompisar, så ivriga att bli vuxna, världsvana tjejer med smycken, bh och sängkammarblickar – och de är, vad, tio år? Man får ont i magen.

Normer. Vad det är att vara tjej eller kille, homo eller hetero, inne eller ute. Man kan ha kraft att stå emot dem eller inte. Man kan hitta de där människorna som hjälper en att orka ifrågasätta. Man kan kanske till och med vara med och vidga normerna, lösa upp dem, skapa större handlingsutrymme för sig själv och andra. Det man inte kan göra är att slippa förhålla sig till dem.

Och oavsett vem man blir kär i, vem de där ögonblicken inträffar med, finns så mycket med förälskelser och tonår som nog ingen kommer runt. Osäkerheten på sig själv, på de egna känslorna och på den man är förälskad i. Vad man så småningom kommer till rätta med. Vad som faktiskt går över. Då spelar det egentligen ingen som helst roll ifall romanen är elva år gammal eller ej.