Kommentarer till Peter Handberg "Klubb Ibsen"

Av: Eva Öhrn

Eva Öhrn — Mon, 09 Dec 2013 12:31:50 +0000

En mycket bra och välskriven bok som verkligen beskriver den tidens anda. För mig som haft S som lärare så fungerar boken också som en slags terapi (även fastän jag är tjej), ett erkännande att allt detta faktiskt hände fastän ingen i vuxenvärlden då ”vågade” lyssna och agera fullt ut.

Av: Oscar Rooth

Oscar Rooth — Mon, 25 Nov 2013 12:50:59 +0000

Intressant, jag har ju av naturliga skäl (född 1974 och uppvuxen i Gävle) ingen som helst koll på vad som var beskrivning av verkliga personer, vad som haft verkliga personer som förebild och vad som varit författarens egna skapelser. Men att det fanns en stark inblandning av självupplevda händelser går nog ingen läsare förbi. Att få läsa om sin uppväxts miljöer på det sättet är ju ganska få förundrade och det måste som du skrev ha varit otroligt intressant.

Sen får man väl säga att det nog var tur att du slapp magister S, för även om hans övergrepp riktade sig mot utvalda pojkar så kan man ju inte säga annat än att han är direkt olämplig (skadlig) för alla elever.

Av: Lena Möre

Lena Möre — Fri, 22 Nov 2013 06:28:47 +0000

Jag är född 1952 och uppvuxen i det blå höghuset. Tyvärr minns jag inte Peter men minns personer som nämns i boken. Jag minns hur min mamma ville att jag skulle ha magister S. som lärare eftersom han var ogift och hade mycket tid för sina elever. Jag har som vuxen funderat över varför magister S. var ogift och nu fått svar…
Jag hade aldrig honom som lärare.
Boken är rena terapin för mig, jag minns min barndoms Blackeberg.