Jag har hittat en ny favoritförfattare! I den här boken går Kate Morton från klarhet till klarhet. Berättelsen tar sin början 1961, när den då 16-åriga Laurel smiter iväg från familjens picknick nere vid bäcken och gömmer sig i sin trädkoja, där hon råkar bevittna ett brott som kastar ett nytt ljus över familjeidyllen. Hon och hennes mamma är de enda som vet vad som hände, men de pratar aldrig om det inträffade. Men Laurel glömmer aldrig och 2011 när hennes mamma ligger för döden bestämmer hon sig för att ta reda på vad som egentligen hände den där dagen.

Författaren lotsar oss skickligt fram på en resa som utspelar sig dels i nutid, där den erkända skådespelerskan Laurel återvänder till sitt föräldrahem för att ta hand om sin döende mamma och ta reda på sanningen, dels under 1961, då Laurels trygghet skakas i grunden och hon gör sitt livs första (och kanske viktigaste) skådespelarinsats, samt dels under andra världskriget, där vi får följa hennes mamma och händelserna som ledde fram till den ödesdigra sommardagen 1961.

Det är svårt att sätta fingret på vad som gör den här boken så otroligt bra, det är en kombination av faktorer: Tredimensionella, trovärdiga karaktärer som man fäster sig vid, härliga miljöbeskrivningar, vänskap, kärlek och andlös spänning. Morton lägger skickligt ut ledtrådar och rökridåer som gör att man som läsare tror att man kan lista ut vad som egentligen hände men man får hela tiden revidera sin uppfattning. Mig lyckades hon i alla fall lura och det med den äran. Bra jobbat!

Det bästa med att hitta en ny favoritförfattare är när man är långt ifrån först på bollen och personen ifråga, liksom i det här fallet, redan har släppt ett antal böcker. Nu är bara frågan… När öppnar biblioteket?