Hästböcker har alltid varit omåttligt populära bland unga tjejer, men det är först nu som det kommit en vuxenroman som utspelar sig i ett stall. Pia Hagmar har skrivit böcker för barn och ungdomar länge, olika hästbokserier om bland annat Klara, Flisan och Tess, dessutom deckarserien Dalslandsdeckarna. Nu är hon aktuell med två hästböcker, Millan för ungdomar och Du och jag och vi för vuxna.

Att hästboken för vuxna är efterlängtad bekräftar både Marta Hedener-Hagman och Cina Jennehov som är utgivningsansvariga på B. Wahlströms respektive Damm förlag. ”Många läsare som vuxit upp med Pias böcker har ställt frågan varför hon inte skriver något för vuxna”, säger Marta. Hon tror också att många av Pias unga läsare kommer att kasta sig över Pias nya vuxenbok, precis som hennes vuxna läsare i flera år har fortsatt att läsa ungdomsserierna trots att de växt ifrån målgruppen.

Många av de böcker som Pia har skrivit för barn och ungdomar går under kategorin ”lättläst”. Då måste språket anpassas, det får inte vara för långa meningar eller för svåra ord. Dessutom är nybörjarläsaren otålig och allt måste framgå i några få meningar för att själva handlingen ska komma igång så snart som möjligt.

Därför längtade hon efter att skriva en vuxenroman där hon fick gå in i karaktärerna, göra utsvävningar och använda precis vilka ord hon ville. Ett projekt som resulterade i romanen Du och jag och vi som handlar om fyra kvinnor vars gemensamma länk är att de har sina hästar i samma stall. Att det blev en roman som utspelar sig i ett stall var en självklarhet eftersom det är hästar och stallmiljö som Pia har runt omkring sig och precis som många andra skriver hon om det som ligger henne nära. ”Jag ville slå mig lös och göra vad jag ville med både handling och språk”

Trots att det finns så många kvinnor i Sverige som rider finns det inga romaner för vuxna som utspelar sig i stallmiljö. ”Vi får många manus som utspelar sig i stallmiljö skickade till oss på förlaget och de blivande författarna poängterar alltid att det de skriver inte finns”, säger Cina. Men det är först nu de har valt att satsa på en hästroman för vuxna.

Hela projektet var från början något som Pia gjorde på sin fritid då hon var ledig från de andra skrivprojekten. Eftersom skrivandet fortfarande är det bästa hon vet var det en sådan där mysig stund då hon kokade kaffe och bara lät sig försvinna in i. Den senare delen av projektet var mer kaotiskt med pappershögar överallt och försök att få ordning på all text eftersom en vuxenroman genererar mer text än barnböckerna som Pia dessutom jobbar mer strukturerat med.

”I en vuxenroman är det ett annat berättande, allt skrivs inte ut hela tiden. Det går också att hoppa i tiden och följa karaktärerna bakåt med deras minnen.” Pia har också tillåtit sig att sväva ut tematiskt, i Du och jag och vi förekommer både alkoholism, sex och hustrumisshandel. ”För vuxna kan man berätta om sådant som barn inte kan relatera till.”

Samtidigt går hästboken mot en förändring som gör att den tillåts handla mer om livet utanför stallet. ”Boken om Millan är en otroligt mycket mer komplex historia än att den handlar om hästar” fortsätter Marta. Därför hoppas hon också på att hästboken kan få fler och nya läsare. ”Hästboken har en särställning i bokutgivningen, hästen och ridningen är så centralt, oavsett hur stor plats det tar i boken är det en så betydelsefull del att det riskerar att överskugga allt annat. Hästar på framsidan begränsar, men om boken handlar mycket om hästar och ridning vill man ändå att det ska vara tydligt, både för att målgruppen ska hitta boken men också för att läsaren ska veta att det handlar mycket om hästar och ridning”. Det blir nästan som att hästen på framsidan fungerar som en varning för den läsare som inte redan har ett hästintresse, även om Marta tror att det är många som inte rider som läser böckerna.

De egenskaper som premieras av tjejer i hästböcker skiljer sig mycket från de egenskaper som tjejer i övrig litteratur förväntas ha. ”Det krävs väldigt mycket av den elvaåring som rider en häst som väger mer än ett halvt ton. Bilden av stallmiljön är ofta att det är något fjantigt där tjejerna har något mjukt och sött att gulla med, men då är det ju mycket mer kostnadseffektivt att ha en hamster.” säger Pia.

”Den nedlåtande ton som finns mot hästböcker är i förlängningen att förminska kvinnor och kvinnors intressen. Hästar sköts nästan uteslutande av kvinnor och då blir böckerna om dem automatiskt mindre värda.” säger Pia. Även Marta öppnar upp för att framhäva det som är tufft och coolt i hästböckerna i framtiden. ”De kvinnliga porträtten i hästböcker har allt det som man gärna vill skildra unga flickor som idag, de är självständiga, tuffa, har en egen identitet och bryr sig inte så mycket om vad andra tycker.” säger hon.

Om det kommer fler böcker om vuxna i stallmiljö av Pia eller någon annan författare tror Marta att det även kommer att påverka hästboken för ungdomar. ”Vuxenromanen har alltid högre status än ungdomsromanen, om en genre för vuxna läsare växer så påverkar det statusen på ungdomslitteraturen.”