Den fjärde februari skulle Rosa Parks, den svarta kvinnan som en dag sa nej till att ge sitt säte på bussen till en vit man, fylla 100 år. Lagom till den dagen gav Alvina förlag ut boken om henne på svenska.

Ben och hans morfar tar bussen till Detroit för att se på något alldeles särskilt. Ben blir inte helt imponerad när det visar sig att det är en gammal buss på ett museum de ska titta på. Men det är ju inte vilken buss som helst…

I bussen sitter det en bild på en kvinna, en kvinna Bens morfar börja berätta om. Historien som Bens morfar berättar medan de sitter där i bussen får honom att bli allt mer imponerad och allt mer rörd. Det är berättelsen om en bussresa Bens morfar gjorde drygt 50 år tidigare på väg hem från jobbet, samma resa som Rosa Parks också gjorde.

Rosa Parks historia är viktig att berätta, den blev ett startskott för starkare rättigheter för svarta i USA. Nu är det kanske vårt att tänka sig att svarta då var tvungna att resa på sig för vita på bussen, men historien är viktig att berätta eftersom det fortfarande finns stora skillnader i hur människor behandlas såväl i USA som här i Sverige.

Jag är dock inte så säker på att det här är bästa sättet att berätta eller lära sig historien på. Rosas buss är nämligen inte särskilt bra. Retoriken känns lite för väl inövad och berättarglädjen finns inte riktigt där. Det känns helt enkelt som att läsa anteckningarna till en lektion i historia rakt upp och ner, paketerat för barn i åldern 9-12 år.

Maurizio A. C. Quarellos bilder däremot är vackra och vilsamma. Jag tycker om hur han skildrar historisk tid och nutid med olika bildspråk och färgsättningar. Det är i bilderna berättandet finns.