Recension
- Eftersom ingenting varar Laurence Tardieu
- 2012
- Oppenheim
Pekoral till de unga
| Utgiven | 2012 |
|---|---|
| ISBN | 9789197817271 |
| Sidor | 127 |
| Orginaltitel | Puisque rien ne dure |
| Översättare | Thérèse Eng |
Vincent kastar sig in i en färd som inte bara tar honom tillbaka till kvinnan han en gång levde med, utan även tillbaka till det trauma som utspelade sig i hans gamla liv. Ett liv som han felaktigt trott sig ha gått vidare ifrån.
Tankarna under bilresan på väg till den döende exfrun, Geneviève, inleder boken. Att skriva att han befinner sig i affekt är en underdrift. Orden som används för att beskriva de känslolägen som hans sinne går igenom under resans gång, är som att bli nermejad av en kaskad mörksinnade adjektiv. Och när man tror att kulsprutsalvan är slut så sätter den igång igen. Detta är inte en författare som värjer sig för upprepningar. Förstod inte läsaren första gången att ”man glömmer ingenting, jag vet det i kväll”, så får man det förklarat för sig en gång till i meningen som följer i form av ”Jag glömmer ingenting”.
”Jag vill inte prata om henne. Jag ska inte prata om henne med henne. Vi ska inte prata om henne”, är ett typexempel på meningsföljd som plågar innehållet.
Nåväl, efter en bit in i boken blir det tydligt att Vincent har förlorat något i sitt liv. En förlust som han delar med kvinnan som vill ha honom vid sin dödsbädd. Förlusten består av ett barn. Detta blir uppenbart efter att jag för cirka tjugonde gången kommit på mig själv med att tänka: ”Men nu får ni ändå ta ett djupt andetag och samla er så även jag kan få komma till insikt med vad som hänt”. Men de samlar sig inte. Tvärtom. Bokens handling och beskrivning av dess frontfigurer eskalerar under dramaturgins gång till att, bildligt talat, bli till en text som är skriven i versaler med fjorton utropstecken efter varje mening. Handlingen mynnar ut till att bli till dagboksanteckningar ifrån när det fasansfulla inträffade. Det som hände för länge sedan. Det som slet dem itu som människor och ifrån varandra. Har jag nämnt att detta är en barn- och ungdomsbok?
Att sätta den här boken i händerna på en hormonstinn ungdom som försöker greppa livets stora och nyupptäckta känslor så väl som frågor, känns lika sunt som att sätta en fyrverkeripjäs i händerna på ett barn. Faktum är att hela boken är skriven på ett språk som påminner om dikterna som jag (bland många) skrev under högstadietiden. Stora, svulstiga ord i klumpiga meningar som så gärna vill gestalta allvarliga teman, men som bara lyckas med att trötta ut den som tvingas läsa eller lyssna.
Att försöka sätta ord på det obegripliga i samma stund som det hänt, föreställer jag mig låter som den här bokens text – när man är ifråntagen språket men ändå måste försöka göra ord av det inträffade för att överleva. Det är i sig väldigt gripande, och kanske inför många som upplevt liknande trauman även igenkännande. Jag har dock väldigt svårt att se barn och ungdomar finna igenkännande beröringspunkter i just den här typen av handling och karaktärer.
Publicerad: 2013-02-07 00:00 / Uppdaterad: 2013-02-06 19:58
168 timmar
-
-
Sherri
Emelie Svensson
- Recension
- 2024-11-28
- 0
-
-
-
Att vara man
Nicole Krauss
- Recension
- 2024-11-21
- 0
-
- En vecka bakåt
Kommenterat
-
- Illusionernas bok Paul Auster
- 2024-10-27 13:51
- Boken är legendarisk.
- 4
-
- Låt den rätte komma in John Ajvide Lindqvist
- 2024-10-25 11:35
- Svär denna bok är grym 10/10
- 36
- Fler kommentarer
32 kommentarer
Synd att recensenten har tolkat att den här boken vänder sig till barn och ungdomar. Det gör den definitivt INTE, det är en vuxenbok i första hand!
Hälsningar Florence på förlaget
#
Barn- och ungdomsbok???? Jag förstår inte vad bloggaren fått detta ifrån. Det är rent korkat, nästan skrattretande. Faktiskt.
Tardideu har ett fantastiskt språk. Boken är något av d mest gripande jag läst. Påminnes om Bruno K. Öijer. Jag förstår inte hur man kan tolka den som Du..
Åsa
Litt. Vetare o Proustfantast !
P.s. På spaning är inte heller ngn barn- och ungdomsbok…
#
Victoria – har du verkligen läst samma bok som jag??? Jag, och de flesta andra som jag känner(vilka alla är vuxna) och erfarna bokläsare, har gett boken 5+. Stilistiskt finns upprepning med som en metod att våga närma sig det obeskrivbara och det obegripligt smärtsamma. T.ex. Kristian Lundberg använder sig flitigt av samma typ av ansats i sin prisbelönta roman ”allt skall vara kärlek”. Läs om -läs rätt!
#
Hej,
Jag har just läst Din recension Victoria och
undrar över hur Du kunnat tro att detta var en ungdomsroman. Vad fick Du det ifrån? Alla har vi olika smak och lättare el svårare för texter med mycket inre monologer. Men jag förvånas återigen över Din missuppfattning av målgruppen boken riktas till…
Vänligen
Thérèse Eng, översättare
#
”Läs om – läs rätt!” – det måste väl vara bland det mest osympatiska man kan häva ur sig i bokdiskussioner … Det är aldrig så lätt att se att en bok inte är något för en själv som när dess tillskyndare är såna fantastiska snobbar. Tack för förtydligandet!
PS. Kul att ni tycker att 5 vore ett lämpligare betyg – på dagensbok.com är det fortfarande ett ganska uselt sådant …
#
Jag tycker nog inte det är snobbigt att påpeka att recensenten missuppfattat målgruppen. Det är ganska märkligt faktiskt. Och jag undrar hur detta gått till… jag har inte ens läst den men är nyfiken. Varken på adlibris(där den fick jättebra betyg:-)! el på Bokus klassas den
#
Forts: som ungdomslitteratur. Det verkar aningens oseriöst av recensenten. Faktiskt.
Hälsar en som tänker att missförstånd inte är desamma som snobberi.
#
Fantastiska snobbar? Jamen läser jag en litterär bok som skildrar kärlek utifrån en obegriplig och obeskrivbar smärta med bilden av att det ska vara en lättläst barn- och ungdomsbok – då har man väl ”läst fel”? Det är ju som att visa Gudfadern på Bolibompa. Fel målgrupp liksom.
#
Jag har ingen aning om vad det här är för bok, men jag förmodar att förläggaren vet i vilken genre hon gett ut den. Vad jag påpekade var bara att du/ni knappast vinner några sympatiröster på att stämpla andras läsningar som ”fel” eller slå folk i huvudet med sarkastiska Proust-referenser. Om det är folk som uppför sig så som boken tilltalar så är den i alla fall inte något för mig.
#
Hej igen,
Det är ju varken förläggaren el ngn återförsäljare som lagt ut den här som ungdomsbok. Därav denna upprördhet, tror jag. Den enda personen som lägger ut den som det är ju den här bloggaren, Victoria! Det är ju .det inl.äggen vänder sig em.ot Kerstin.
#
Tack, men det var inte otydligt. Det verkar ju ha uppstått någon sorts missförstånd vad gäller genren. Vad jag vände mig emot var tonen. Man behöver inte slå folk på fingrarna bara för att man anser att de har fel eller tycker annorlunda.
#
Hej och tack för alla kommentarer! Här verkar ju ha blivit någon sorts missförstånd, ja, och det beklagar vi. Tyvärr är Victoria bortrest för tillfället och har inte möjlighet att kommentera själv, men vi ska försöka återkomma med det så fort som möjligt.
#
Hej igen,
Vad var inte otydligt? Håller med om att tonen kan var vänlig. Något som bloggaren kan ta fasta på är ju dock att läsare blir upprörda när hon kritiserar en bok under fel genre. Det blir som att bedöma äpplen efter en päronmall. Oseriöst. Och inte sä trovärdigt..
#
Tack redaktionen!
Om böcker recenseras under fel genre blir ju recensenten inte riktigt seriöst betraktad. Därav all upprördhet.
Det är ju jättebra att ni på redaktionen reagerar o svarar!
#
Tack Thérese!
Jag har ännu inte läst boken, men vill hälsa redaktionen att detta är den Enda dåliga recension Tardieus bok fått. På alla andra ställen lovordas den. Då blir det lite konstigt att läsa bloggarens bedmning. Folk blir väl upprörda f att det ablir orättvist. Man får tycka vad man vill, men många har ju tyckt så mycket om den så de blir alldeles arga :-)! Jag ska absolut läsa den!!
#
En hälsning från recensenten som alltså är bortrest för tillfället och inte har möjlighet att själv svara direkt: Hon säger att bokens baksidestext presenterar författaren som barn- och ungdomsförfattare och att hon därför tolkade boken så. Har hon missförstått så ber hon om ursäkt.
#
Alla kan vi göra fel och uppenbarligen har recensenten blandat ihop den här med någon annan bok. Det finns ingenting i baksidestexten som antyder att det är en barnbok. Möjligen kan man tycka att ju hårdare kritik man levererar, desto mer noggrann måste man vara med att kolla upp fakta.
Hur som helst, vi är så nöjda att så många gillar boken och blir så berörda av den. Så till den grad att det nästan blev en liten folkstorm här!
#
Thérese: det var inte otydligt att folk var upprörda över genreförvirringen, eller vad vi ska kalla det. Med betoning på upprörda. Och det är en fullt legitim invändning. Men det finns kanske också en gräns där man bara får släppa att alla inte uppskattar det man själv uppskattar?
#
Kerstin: den här boken Måste man försvara! Det märks väl;-)?! ÄR d inte fantastiskt med en bok som väcker så mkt känslor. Det är ovanligt i landet där Zlatan-boken höll på att få Augustepriset…
Tack till det lilla förlaget som vågar satsa på modern fransk litteratur. Det vill jag ge en eloge för. Mer sån’t.
#
Hahaha! Gerillamarknadsföring, by any chance? Och smidig som en gorilla :D
#
Denna boken är ett mästerverk ! Så kriga på om den. En jättefin översättning dessutom.
#
En diamant kanske är bättre (och en mindre uttjatat term). Men den är så fin.
#
Undrar fortfarande hur man kan göra en sådan sågning av en så fin bok? Hur uppstod denna gengreförvirring? Hur länge har Victoria Larm semester från sitt tangentbord?
#
Undrar f.ö. varför hormonstinna ungdomar inte skulle kunna ta till sig de stora och svåra frågorna? Varför skulle de inte kunna ta till sig denna bok om evig kärlek och de utmaningar den kan ställas inför? Är inte det att nedvärdera den gruppen unga läsare? Ska vi skydda ungdomar från vuxenlitteratur? Själv hade jag nog mina största läsupplevelser just som ungdom. Då av författare som inte alls var uttalade ungdomsförfattare. Istället är det väl möjligheten att få blicka in i sidor av vuxenvärlden som lockar till läsning av många ”svåra” författare. Jag hade gärna läst denna bok under min gymnasiala period. Då jag också skrev pekorala dikter.
#
Jag vill gärna inflika här att dagensbok är en obunden redaktion med skribenter som har rätt att tycka och tänka precis vad de vill. Precis som ni läsare har. Det kan inte vara vettigt att en bok måste hyllas för att den gjorts det på andra ställen. Tvärtom tycker jag det är uppfriskande att inte alla tycker lika, det ger ett mycket bättre kulturellt klimat om vi kan vara lite oense.
#
Klart att man inte måste följa med strömmen. Men det är sådana ytterligheter i detta fall. De flesta andra recensenter jag kan se har gett 4-5+ i betyg. Boken har hyllats i hemlandet. Då känns det nästan som att det blir ett självändamål att ”tycka tvärtom”. Jag tycker ändå inte att det gör livet lättare för mig som läsare att hitta guldkorn i bokfloden.
-Tänk om jag faktiskt hävdade att Gardells ”torka aldrig tårar-svit” var urdålig och sentimental. Dessutom olämplig för ungdomar att läsa med tanke på det vuxna och bögiga ämnet, och därför sågade den – bara för att vara oense med alla andra recensenter och friska upp det kulturella klimatet. Jag tror inte det skulle lyfta debatten…
#
Ser du allvarligt ingen skillnad på å ena sidan Victorias kritik ”Bokens handling och beskrivning av dess frontfigurer eskalerar under dramaturgins gång till att, bildligt talat, bli till en text som är skriven i versaler med fjorton utropstecken efter varje mening”, ”Stora, svulstiga ord i klumpiga meningar som så gärna vill gestalta allvarliga teman, men som bara lyckas med att trötta ut den som tvingas läsa eller lyssna” och ”Orden som används för att beskriva de känslolägen som hans sinne går igenom under resans gång, är som att bli nermejad av en kaskad mörksinnade adjektiv. Och när man tror att kulsprutsalvan är slut så sätter den igång igen. Detta är inte en författare som värjer sig för upprepningar” och å den andra ditt ”bögig”??? Är det här över huvud taget en diskussion eller bara det där näthatet man hör talas om nu för tiden???
#
Intressant att du tar just Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar” som exempel, för den tycker jag ÄR just språkligt tveksam (vilket antagligen var anledningen till att den inte blev nominerad till augustpriset), men där innehåll och syfte lyfter medlen. Jens Liljestrand skrev bra om det här: http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/jonas-gardell-torka-aldrig-tarar-utan-handskar-1-karleken
#
Näthat? Mot vad? Är det det nya sättet att trycka till åsikter på nätet. Att man uttrycker näthat.
Det är en kärleksskildring jag försvarar mot en sågning!
Jag tycker f.ö. att Gardells bok ovan är fantastisk. På alla plan. Även språkligt. Ja jag angav ordet bögig som en kritik som säkert en del kritiker kan ha anfört. Själv tycker jag inte det. Tvärtom. Det är en av de viktigaste svenska böcker jag läst. Mycket just för att den vågar vara ”bögig” och inte väjer för temat.
#
”Vågar vara ”bögig”"? WTF?
Kan se argumenten för att boken skulle vara dålig, men har svårare att hitta ordentliga argument för att den skulle vara bra. Att den fått så många höga betyg på andra håll? Var då? Jag kan i alla fall inte hitta några dagstidningar som ens skrivit om den. De höga betygen verkar finnas mest på köpsajter, där vem som helst kan lägga in en ”recension” – och där verkar ju majoritetet komma från – nämenvadförvånande – ”Jan”. Pinsamt.
Kanske dags för förlaget och dess minions att bara … leva och låta leva, liksom.
#
Hej r-k,
Det här liknar mer en pajkastningsdiskussion än ngt annat. Om Du googlar på titeln finns ett antal fina recensioner på bokbloggar likvärdiga denna. Det finns även länkar till dessa på förlagets hemsida. Dessutom en väldigt bra recension på Btj(vilket dock räknas som en annan kaliber). Jag hittar En försäljningsrecension signerad ”jan” på adlibris.
Naturligtvis har bloggrecensenter och dess komnentatorer rätt att tycka vad de vill, men jag tror återigen att man bäddar för ilskna inlägg om man recenserar en bok i fel genre, vilket recensenten via redaktionen bett om ursäkt för.
#
Det hänvisas ovan till att ”alla andra recensenter” gett fyror och femmor i betyg, men siffrerbetyg finns inte vad jag kan hitta på några andra bloggar än den här. De finns på köpsajterna. Då spelar det väl roll om de flesta av de där ”alla andra recensenterna” eventuellt består av … personen som hänvisade från början? Det är väl inte precis vad man kan kalla en ”folkstorm”?
Du slår bort alla argument för att Viktoria faktiskt inte tyckte om (TYCKTE om, vad fan) boken med att genren var fel, men det finns rätt många andra argument för hennes åsikt i recensionen. Tycker nog bara grejen att hon uppfattade den som en pretentiös ungdomsbok säger nåt …
Och BTW: ”Btj” är nåt som är finare än bloggar, eller? Nejdå, inget snobbande här …
#
Kommentera eller pinga (trackback).