Det har varit en dramatisk höst för Stina Wirsén med debatten kring hennes andra barnboksserie om de små brokiga. Vilket har gjort att de två nyutkomna böckerna i den populära Vem? – serien kommit i skymundan.

I Vem är var? går nallen och hennes kompisar i cirklar. Hemma hos nallen är det tråkigt, mamman bara jobbar och nallen vill leka. Nallen går till kanin som vill leka, nalle och kanin går till nallegrisen som också vill vara med, nallen, kanin och nallegrisen går till fågeln men fågeln har gått till katten så då går allihopa dit. Kattens förälder säger att fågeln och katten har gått till parken, men i parken är det tomt. Och frågan om vem som egentligen är var blir ett faktum.

Scenariot i Vem är var? påminner mig om en barndom som fanns innan man skrev ett SMS till alla kompisar om att ses i parken om en kvart. Och att alla var hemma. Och att alla ville leka.

Alla förutom föräldrarna som helst vill vara ifred. Nallens mamma vill jobba. Kaninernas båda mammor sitter och läser. Nallegrisens pappa är alltid sur. Hos fåglarna är det fest med vin och tända ljus och en ros i näbben. Kattens förälder räfsar löv. Den enda som inte är direkt avvisande är nallegrisens mamma som bjuder på bullar.

Illustrationerna är som alltid detaljrika och fulla av liv. Det enda som jag funderar över är omslaget där kompisarna gömmer sig bakom träden i parken. Men det är bara en liten detalj av kompisarna som syns bakom de smala träden, och den enda som möjligen skulle kunna gömma sig bakom ett sådant träd är fågeln.

Det finns ingen direkt konflikt i Vem är var?, annars är Stina Wirséns böcker ofta fulla med tårar, ilska och olika åsikter. Den enda som inte är nöjd i Vem är var? är nallens mamma som i slutet får hala grannskapets barn hem till sig, trots att anledningen till att nallen gick ut från början var att hon skulle få jobba ifred. Som vanligt har Stina Wirsén en lösning även på det problemet och den oväntade vändningen som kännetecknar böckerna i Vem? – serierna är lika klockren som alltid.