Den allvarlige Mitchell är kär i romantikern Madeleine som är kär i bohemiske Leonard och alla tre ska precis till att ta examen från Brown University. Efter examen skall de möta den verklighet som finns utanför universitetets murgrönsbeklädda fasader och även med en tjusig examen från ett Ivy league-universitet är planerna något oklara. Upplägget är knappast helt unikt och staplar man upp handlingen så skulle den ju faktiskt lika gärna kunna beskriva nittiotalsfilmen Reality Bites.

Att banalisera grundhandlingar är givetvis inte någon särskilt bra metod att bedöma böcker på, för även de tyngsta av klassiker tenderar ju att ha en ganska enkel grundhandling. Det som är intressant med En kärlekshandling, eller rättare sagt det som gör en jämförelse till nämnda ”generation x”-filmen värd att nämna, är ändå att romanen som sådan egentligen inte är något mer än just en berättelse om tre unga personer som precis skall till att ta klivet ut i den osäkra vuxenvärlden. Det finns inget underliggande budskap eller att författaren vill beskriva något större än berättelsen själv. Istället är de tre huvudpersonerna just de schablonbilder som är så vanliga i denna typ av berättelse. Men med den stora skillnaden att Eugenides levandegör dem på ett sätt så att de kan behålla sin form men ändå vara verkliga, levande människor. Han gör det genom generösa bakgrundshistorier vilka varvas med berättelsens nutid (som ligger i det tidiga åttiotalet) och ett ombytande berättarperspektiv där alla tre får agera huvudperson.

Eller så är det helt enkelt så att personer i denna typ av collegemiljö medvetet eller omedvetet kastar sig in i några få givna roller som finns på campus och faktiskt utvecklar sig till en schablon. Eugenides borde veta, för han var själv student på Brown vid tiden för denna roman och utöver det så har han så mycket gemensamt med den seriöse grubblaren Mitchell att man med visst fog kan misstänka att det finns en del självbiografiska inslag där. Hur som helst är de tre huvudpersonerna väl fungerande för berättelsen och redan efter de första sidorna, där Madeleine vaknar upp dagen innan examensdagen med minnesluckor från gårdagens fest och föräldrarna ringandes på porttelefonen, vill man veta hur saker och ting hänger ihop. Vem har hon veckorna innan lämnats av, vem är det hon ångrade att hon tillbringat natten med och vem är det hon träffar på vägen till examenscermonin som föräldrarna tycker så bra om? Ja så börjar berättelsen och utan att avslöja någonting om svaren så kan jag säga att detta är en roman utan lösa trådar, alla samband kommer att utvecklas och några större mysterier är det heller inte frågan om.

Så även om En kärlekshandling har de yttre likheterna med en romcom som Reality Bites så ger läsningen en mycket starkare upplevelse vilken snarare kan jämföras med den hos en riktigt bra dramaserie av typen Six Feet Under, där man kommer personerna in på livet nästan som om det vore riktiga personer i ens omgivning. Skriver man dessutom en så utmärkta prosa som Eugenides så behövs det heller knappast några större mysterier. Detta är ju bara en liten del av livet för tre personer, sammanlänkade under de kritiska år där ungdom går över till någon slags vuxenhet och det kan vara nog så komplext i sig. Eller för att citera Thurston Meems, en svårmodig bikarraktär och kurskamrat till Madeleine på semiotikkursen, som efter en stunds allvarlig eftertanke under en diskussion om huruvida Jonathan Culler på ett mer begripligt sätt kan beskriva dekonstruktionens mekanismer än Jacques Derrida:

Det ligger i förenklingens natur att vara enkel.