Recension

: De glömda barnen
De glömda barnen Anette Skåhlberg
2012
Sagolikt bokförlag
6/10

Medkännande om bortglömda barn

Utgiven 2012
ISBN 9789186861049
Sidor 141
Illustratör Katarina Dahlquist

Om författaren

Anette Skåhlberg (född 1964) är filmare, regissör, filmmanusförfattare, filmproducent, författare, förläggare, låtskrivare och dramatiker. Hon debuterade som författare 2006 med romanerna Lara Lind, ljusets härskarinna, en psykologisk kriminalroman, och Älskad av Mamma. Hon driver sedan 2008 Sagolikt bokförlag tillsammans med Katarina Dahlquist.

Sök efter boken

I ett hål 20 meter under jorden står tiden stilla. Där lever de bortglömda barnen, de som inte var önskade av sina föräldrar och därför försvann från jordens yta. Låter det märkligt, jo men det känns ändå trovärdigt. Att inte vara sedd känns som att bli osynlig och försvinna. Bra litteratur gestaltar det vi känner.

Bra för vem funderar jag också på. De barn, 8-14 år, som boken riktas till godkänner säkert att det finns hål i marken där glömda barn bor. Men tiden står stilla i hålet, barnen åldras inte utan är kvar i den ålder de hade när de hamnade i hålet. Ofta kommer barnen inte heller ihåg vilket år de hamnade i hålet utan tiden gestaltas genom historiska händelser och attribut. Det är inte alltid jag kan placera de händelser som nämns ens i rätt decennium och jag tvivlar på att de läsande barnen gör det bättre. Det är lite tråkigt. Jag blir gladare när jag upptäcker en förteckning över alla barn i hålet i slutet av boken, med information om dem, deras ålder och året då de försvann och kom till hålet, men bäst hade varit om detta hade vävts in i berättelsen lite tydligare.

Det finns detaljer i berättelsen som inte är helt övertygande. En berättelse får gärna vara ologisk men måste följa sin egen fiktiva logik, att två av barnen till exempel svävar vid något tillfälle är en sån ologisk detalj, medan det faktum att tiden står stilla i hålet är en sån logik som faller innanför berättelsens ramar.

De väcker engagemang de glömda barnen, det är de som gör att jag tycker om att läsa boken. Där bor Ljuset, den äldsta med sina 14 år och antal år i hålet. Hon har varit försvunnen sen 101. Där bor Gökungen, den 2-åriga flickan som kom till hålet 1924. Hon pratar inte så bra men hon har en telepativ förmåga. Där bor Blomman som är 12 år och har bott i hålet sen 1985. Där bor Nick som är 9 år och kom till hålet 2008. Där bor fler bortglömda barn och dit kommer också Misan som försvinner i mars 2013 när hon är 11 år gammal. Det är genom henne berättelsen om de glömda barnen berättas och det är hon som inger hopp i mörkret.

Apropå hopp i mörkret. Katarina Dahlquists illustrationer är makalöst fina. De lyser mot den mörka bakgrunden.

de-glomda-barnen4

För varje sålt exemplar av De glömda barnen skänker förlaget 5 kronor till BRIS, Barnens Rätt I Samhället. Jag funderar under läsningen på om det går att kombinera författande och läsande med välgörenhet utan att det blir pretentiöst och det går nog inte. I alla fall inte i den här boken. Men pretentiöst är ingen motsättning till bra och jag tycker om initiativet. Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist försöker så hårt och jag hoppas att det faller väl ut.

Uppdatering 11/11 2012: Nu skänker Anette och Katarina 25 kronor per sålt exemplar av De glömda barnen till projektet Låt alla barn få en God jul och dessutom 5 kronor per såld bok till Bris. Vill du köpa boken och vara med och bidra kan du läsa mer här.

Camilla Hällbom

Publicerad: 2012-11-02 00:00 / Uppdaterad: 2012-11-11 22:46

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4956

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?