Kristoffer Leandoer har skrivit en övningsbok, Övningsuppgifter som titeln lyder, som skall vara ett komplement till de teoretiska läroböcker som i skolan åtföljs av praktiska diton. Den teoretiska matematiken läste man om i en bok, sedan fick man själv räkna med hjälp av exempel i den andra boken. Sedan kontrollerade man mot facit och hade förhoppningsvis rätt. Det som Kristoffer Leandoer alltså serverar oss är en praktisk lärobok. På vilket sätt är detta en lärobok? Vad är det vi skall lära oss?

Omslaget till boken föreställer ett antal hjul med åtta ekrar. Det handlar om den buddhistiska åttfaldiga vägen, som Leandoer uppenbarligen är inspirerad av och som spelar en viktig roll i boken. Det som många av övningarna handlar om är alltså självbehärskning, att kunna gå utanför sig själv, självspäkning. De andliga övningar som är bokens övergripande tema behöver annars inte vara specifikt kristna.

Den berömde kristne tänkaren Ignatius av Loyola utarbetade sitt eget system med andliga övningar. De handlar också om att ha kontroll över sig själv. Det är en bärande tanke i många religioner – att inte låta kroppen få kontroll över en, utan att själv ha kontroll över sin kropp. En text heter t.o.m. ”Tankekontroll”, vilket ger lite vibbar à la 1984.

Leandoers text är, för att vara poesi, ovanligt pedagogisk. De flesta styckena (49 till antalet) är lätta att förstå, både till text och tanke. De är kanske inte så märkvärdiga var och en för sig – det är först som kollektiv och samling som Leandoers texter gör intryck. Skolans övningsbok blir ju också meningsfull först när övningarna bildar ett sammanhang, när de kopplas till varandra och bildar en progression där lärandet skall utvecklas och kunskapen skall förmeras.

Bidrar Leandoers bok till ett sådant förmerande på något sätt? På sätt och vis. Egentligen är den en kombination av buddhistisk svartsyn och plötsligt frambrytande humor, som i avsnittet om tår. ”Jag har börjat misstänka att alla religioner, livsåskådningar och mentala discipliner ytterst är en fråga om hur man förhåller sig till sina tår.” Avsnittet kallas för Ontologi gömd i en strumpa. Och visst, om meditiationen handlar om att rikta hela sitt fokus på något speciellt – varför inte tårna?