Amor vincit omnia et nos cedamus amori – Kärleken övervinner allt så låt oss besegras av kärleken – påstås vara sagt av Vergilius. Jag har alltid tyckt att det är ett ganska fånigt uttryck att slänga sig med men så har jag kanske tagit kärleken lite för given ibland, hur farligt det än är.

I Lauren Olivers senaste roman Delirium är kärleken allt annat än given. Lauren Oliver har skapat ett dystopiskt samhälle där kärleken ses som en sjukdom. Alla ska botas från kärlek och begär och den som gör motstånd straffas.

Lena bor i Portland i delstaten Maine i USA. Staden är liksom alla andra städer i USA isolerade och avskärmade för att hålla sjukdomen borta. Man har skapat ett samhälle där medborgarna ska känna sig trygga (men i själva verket är det för att lättast kontrollera dem). Tankarna går lätt till skapandet av nazisternas Tredje rike. Alla botas vid 18-års ålder och paras sen ihop med en lämplig partner och tilldelas ett lämpligt yrke. Alla ömhetsbetygelser försvinner, barn som ännu inte är botade uppmuntras att inte kramas och ingen förälder tröstar dem om de är ledsna. Människan blir av med olycka och sorg och förlorar samtidigt möjligheten att känna verklig lycka. Nästan ingen protesterar eftersom ingen längre känner kärlek eller begär. Deras drömmar och minnen suddas ut och alla dagar vandrar förbi dem på raka led.

Som jag sa är det dock bara nästan ingen som protesterar. Det finns de som kallas Ogiltiga, människor som lever ute i Vildmarken och ännu inte har utplånats, och som inte heller vill vara en del av det kärlekslösa samhället. Så finns det också deras sympatisörer, människor som är botade men som fortfarande tror på kärleken. Tillsammans försöker de stoppa utrotandet av kärleken. Sen finns det också de som inte kan bli botade. En av dem var Lenas mamma. När Lena är liten får hon höra att hennes mamma har tagit livet av sig på grund av kärlek, och hon lämnas därför att bo hos sin moster och morbror.

Alex är en av dessa Ogiltiga som lurar systemet och i smyg lever i det kärlekslösa samhället. En dag träffas han och Lena, och ja, det är kärlek vid första ögonkastet. Han lär Lena vad kärlek är och det är en så fint skrivet om hur deras kärlek vänder upp och ner på hennes liv. Det påminner om hur kärleken en dag förändrade mitt liv. Tillsammans njuter de av varandra och försöker hitta ett sätt att rädda Lena ifrån den operation som ska bota henne.

Det här är bland det bästa jag har läst bland vårens skörd av ungdomsböcker (jag tyckte också mycket om Lauren Olivers förra roman Resten får du ta reda på själv men den kändes mer smörig och mer amerikansk än Delirium). Jag fylls av värme när Alex citerar Shakespeare och Elisabeth Barret Browning och fylls av sorg över det faktum att Lena aldrig har hört eller läst Emily Dickinson eller annan poesi och inte vet vad kärlek kan skapa.

Jag läser den här boken samtidigt som jag försöker lappa ihop mitt krossade hjärta. Ja, man kan bli sjuk av kärlek och det gör förbannat ont men jag skulle inte tveka att ge mig in i det en gång till. Det kan verka lockande att ta bort den här smärtan med en operation men nej jag är övertygad om att kärleken är värd allt. Jag tvivlar på att det finns någon läsare såväl tonåring som vuxen som inte blir övertygad av den här boken om de inte är det sen tidigare.

Kärlek – ett enda ord, en tunn liten sak, ett ord varken större eller längre än en egg. Det är vad det är: en egg, en rakkniv. Det förs upp rakt genom livet och delar allt itu. Före och efter. Resten av världen faller åt varsitt håll. Före och efter – och under, ett ögonblick varken större eller längre än en egg.

Jag älskar Lauren Olivers språk, det är så lätt och vackert. Pretentionerna är lite färre i Delirium än i Resten får du ta reda på själv. Det är spännande till sista sidan och när jag har läst klart vill jag genast veta hur det går sen. Delirium är första delen i en planerad trilogi. Andra delen, Pandemonium, kommer på svenska under nästa år men finns redan på engelska och recenseras av Ella idag.

Jag antar, efter att ha läst Delirium, att Vergilius har rätt i att kärleken övervinner allt.