Politiken dominerar vardagslivet alltmer och stora politiska händelser verkar påverka ett lands framtid. I Don DeLillos roman Vågen undersöker författaren händelserna som ledde till mordet både på John F. Kennedy (JFK) och JFK:s mördare. Romanen, översatt av Hans Berggren och Einar Heckscher, ges ut av Modernista.

Huvudpersonen Lee Harvey Oswald är en ung outsider som har svårt att passa in i det amerikanska samhället. Han söker sig tidigt till socialismen och den ideologin kommer att styra hans livsutveckling. Han verkar stundvis hata USA och flyr till Sovjet i syfte att skapa en ny identitet. Där har han tänkt studera politik och ekonomi, men istället börjar han jobba på en fabrik i Minsk. Tristessen i Minsk gör sig successivt märkbar och därför bestämmer sig Oswald för att resa tillbaka till USA.

Oswald blir ett redskap för ett gäng bittra män. De bär ett agg gentemot JFK för att Castro tagit över Kuba. De försöker desperat avsätta Castro, men misslyckas och börjar därför rikta sina blickar alltmer mot JFK. ”Bitterhet är en sak man kan bearbeta, man kan rena ångesten och agget. Det är en erfarenhet som innehåller löftet om fulländning” heter det. Det handlar inte bara om Kuba och JFK, utan även om hela den amerikanska identiteten. När Oswald först träffar dessa män blir han utfrågad i vilket tecken han är född och det visar sig att Lee är en Våg. Följande sägs om tecknet:

Vi har den positive Vågen som har uppnått självkontroll. Han är välbalanserad, klar i huvet, en vettig karl som alla respekterar. Så har vi den negative Vågen som är, låt oss säga en smula ostadig och impulsiv. Lätt, lätt, mycket lätt att påverka. Beredd att ta det farliga språnget. I båda fallen är balansen nyckeln.

DeLillo beskriver hur en mans öde synkroniseras med ett helt lands öde: Oswalds mord på JFK förändrar USA för alltid. Det är en brytningstid, då den amerikanska identiteten ifrågasätts från alla håll och en period fylld av motsägelser.

Romanen är skickligt uppbyggd och de olika huvudrollsinnehavarnas liv vävs samman i en enda expansiv berättelse. Ibland kan jag tycka att det känns som om DeLillo vill säga för mycket på bekostnad av de psykologiska porträtten; det blir viktigare att inordna människorna i ett mönster än att se dem som intressanta individer. DeLillo har valt att inkludera Oswalds mördare (Jack Ruby), ett antal CIA agenter, som är inblandade i mordet på JFK, och ett antal bipersoner i detta drama. Författaren balanserar mellan att ge en helhetsbild av det moderna USA och att samtidigt ge ett intimt porträtt av romanens huvudperson Oswald.

Enligt min åsikt är intressanta romaner sådana som organiserar verkligheten så att konturer av mönster syns, men läsaren lämnas att tolka mönstret själv. En av bipersonerna, Nicholas Branch, är forskare som försöker förstå mordet på både JFK och Oswald och genom denne får läsaren en insyn i arbetet associerat med att tolkningen av denna historiska händelse. Materialet är överväldigande, men så är kanske verkligheten också. Vi tvingas alla hitta mönster, försöka förstå livet men det förblir en gåta just därför att vi inte har översyn. Detsamma kan sägas om Oswald – en man som ena minuten förespråkar socialism och andra medborgarnas demokratiska rättigheter, någon som inte kan ta hand om sin familj men som hyser en stark tro på att han är en undantagsmänniska. Han är en människa som är en outsider i alla sammanhang utan att vara extraordinär.

DeLillo verkar vilja säga att vi alla har en del av Oswald i oss: vi vill bli hörda, sedda och erkända. Vi är kanske inte medvetna om detta och det är först när detta behov dras till det extrema som det blir så påtagligt att det inte kan förnekas. Oswald jämför sig kontinuerligt med betydande personer som Trotskij och Kennedy själv. Nicholas Branch säger därför följande:

Efter Oswald är det inte längre nödvändigt för människor i Amerika att leva sina liv i stilla förtvivlan. Man ansöker om ett kreditkort, köper ett handeldvapen, reser genom städer, förorter och shoppingcentra, anonym anonym, på jakt efter en chans att fyra mot första bästa plufsiga, tomma berömda ansikte, bara för att låta folk veta det finns någon där ute som läser tidningarna.

Oswald är anonym just därför att han saknar tydlig identitet, precis som JFK som här spelar det anonyma offret. Detta gör att JFK slutar vara människa, istället blir vederbörande bara en känd person – en centralpunkt i ett stort nätverk. På grund av att Oswald förblir gåtfull är han intressant och någon som alla kan relatera till. Detta är bokens stora behållning, men romanen blir långrandig vid de tillfällen då författarens blick rör sig ifrån detta. Intrigen hade varit mer fängslande om DeLillo valt att enbart fokusera på Oswald och dennes relation till omgivningen.