Lina Ben Mhenni är en av Tunisiens största bloggare. Hon har sedan länge skrivit och slagits för de tunisiska medborgarnas rättigheter på sin blogg A Tunisian Girl. Boken Tunisian Girl samlar blogginlägg och texter skrivna av Lina. Texter som skildrar upproren i Tunisien, upprinnelsen till den arabiska våren 2011, och samtidigt var en del av den. Det är märkligt hur ingen journalist i västvärlden intresserade sig när folket i den hårt kontrollerade diktaturen reste sig, inte förrän diktatorn Zine El Abidine Ben Ali gav upp, packade landets guldreserver och lämnade presidentpalatset den 14 januari 2011. Därför är Tunisian Girl så intressant. Det är rätt så talande att sökträffarna på Google är dubbelt så många när man söker på semester i Tunisien som när man söker på information om revolutionen i Tunisien. Tunisien var och är ett turistvänligt land, men turisterna har hållits långt ifrån verklighetens Tunisien där total censur och extrem brutalitet har rått.

Inte heller många tunisiska medier har rapporterat om händelserna men som Lina Ben Mhenni också skrev i ett blogginlägg:

Några av dessa händelser har fått medial uppmärksamhet – och med media menar jag medborgarnas mediekanaler (bloggar, Facebook och Twitter) eftersom våra officiella medier nöjer sig med att redogöra för presidentens, presidentpartiets och de regimtrognas förehavanden samt visa utrikesnyheterna och sporten m.m. – inget annat har rapporterats.

Som Yasmine El Rafie skriver i förordet har oppositionella journalister fängslats och tystats ner. Bloggarna har därmed varit de som har kunnat föra kampen, sprida information om demonstrationer och rapportera om dem. Givetvis har försök gjorts för att stoppa även dem. Lina Ben Mhenni skriver om vänner som har skadats, förts bort och fängslats, bloggar som censureras och stängs ner, och (tillfälliga) blockeringar av sociala medier som Twitter och Facebook.

Lina Ben Mhenni reser nu världen runt och pratar om demokrati. Hon var i Stockholm den 8 mars i år och deltog i arrangemanget Samtal och storm på Dramaten, ett samarbete mellan tidskriften 10TAL och svenska PEN. Hon är dock ingen politisk expert. Hon är en helt vanlig människa, som bryr sig och vill skapa förändring. Förändring har hon och andra, det påpekar hon noga, skapat genom sina bloggar. Det är med ett enkelt, begripligt språk hon levererar sina texter och åsikter. Det märks också att många texter är skrivna i all hast och i stundens hetta. Det gör dem rappa och skarpa men gör också att de saknar en viss tyngd. Det stör mig att man (från förlaget) har klippt i vissa av texterna, när det är det de har kämpat för att undvika.

Det finns en nackdel med att Lina Ben Mhenni inte är den där experten på politik. Bloggtexterna blir inte så djuplodande och jag ställer mig en del frågor under läsningens gång. Å andra sidan har experterna avlöst varandra i dagstidningar och morgonsoffor under och efter den arabiska våren. En fråga som jag ställer mig får jag också svar på i en av de sista texterna i Tunisian girl: Varför gjorde Tunisiens folk revolution när de gjorde det? Svaret är givetvis komplicerat men en del av det stavas Internet.

I oktober 2009 var 860 000 tunisier medlemmar i Facebook. I februari 2010 hade siffran stigit till 1 125 000. I januari 2011, efter alla händelser, fanns det inte mindre än 2 400 000 Facebookanvändare i Tunisien. På två år hade siffran så gott som tredubblats! Av de elva miljoner invånarna i vårt land som är tillräckligt gamla för att demonstrera eller rösta, har nästan alla direkt eller indirekt tillgång till internetvärlden.

Nu strävar Lina Ben Mhenni och övriga medborgare i Tunisien efter ett land och en värld utan tortyr, våld och censur. Än är det inte helt självklart. Diktatorn är borta men det är samma medier som har jobbat för honom som nu ska rapportera i ett fritt Tunisien.

För oss är det självklart att vi ska få uttrycka oss fritt; därför är det nyttigt att läsa om människor som har erfarit motsatsen men inte gett upp.

Uppdatering 22/4: I recensionen har jag skrivit att jag stör mig på att förlaget har klippt ut delar av texten. Jag har nu uppmärksammats på att Lina Ben Mhenni har gjort det själv och det handlar om delar av citat som har tagits bort i originaltexten. Det är förvisso fortfarande något jag stör mig på men det är inte förlagets fel.