Den 23 september 2001 fängslades elva av Eritreas oppositionella politiker och tio av landets ledande journalister, däribland Dawit Isaak. Samtliga fängslade stämplades som landsförrädare och ingen av dem har fått någon rättegång. Svenska myndigheter har inte fått möjlighet att hälsa på Dawit i fängelset, med hänvisning till att han är eritreansk medborgare. Ingen vet därför säkert hur hans tillstånd är men man hoppas att han mår bra och att han ska bli frigiven. Med anledning av 10-årsdagen av tillfångatagandet av Dawit gavs den här boken ut med stöd av flera förlag, organisationer och institutioner. Det är första gången som ett urval av Dawit Isaaks produktion publiceras på svenska.

De två skönlitterära texterna som Dawit har skrivit och som har infogats i boken är i mina ögon oskyldiga. De handlar om kärlek. Men som den norska dramatikern Karl Hoff skriver i sitt förord ”Introduktion till en teaterpjäs” om Dawit Isaaks pjäs Dilly-Dally, är kombinationen av kärlek och död närmast otänkbar i Eritrea.

Titeln på pjäsen Dilly-Dally bygger på karaktären Tesfays karaktär. Han framställs där som en velande, osäker människa: lite dilly-dally. Tesfay flyttar in i ett hus i utkanten av Asmara. Där bor han ensam med den unga kvinnan Tirhas. Läsaren får vet att Tirhas familj vill se henne gift vilket hyresvärden och familjens vän har lovat att hjälpa till med. Läsaren förleds att tro att det är fria till Tirhas som Tesfay ska göra. Den här enaktaren är rätt humoristisk. Tänk er en riktigt nervös ung man, som i en kultur där relationer inte är så fria som här, ska fria till en tjej. Tänk er också publikens förvåning när pjäsen i sin upplösning tar en helt oväntad vändning. Karl Hoff ser pjäsen som en provokation. Han tror att Dawits budskap med texten är att visa att det bakom ordet kan döljas allvar och smärta.

”Hopp – historien om Moses och Mannas kärlek” är en prosalyrisk berättelse om Moses och Manna som blir blixtförälskade när de träffas för första gången. Till en början håller de sin kärlek hemlig eftersom det finns människor i deras närhet och omgivning som skulle stoppa kärleken om de fick veta om den. De pratar till och med om att fly till Sudan för att få vara tillsammans. När Moses och Manna inte längre kan hemlighålla sin kärlek händer mycket riktigt det de fruktat: Manna låses in av sina föräldrar och förbjuds att ens prata med Moses. Vad som händer därefter ska jag inte avslöja.

Berättelsens intrig är ganska enkel, i inledningen skriver Dawit själv att det inte är mer än en kärlekshistoria. Men att den trots det stoppades av censuren när den skulle sättas upp som pjäs på en teater i Asmara.

Berättelsens form, där man inte läser hela meningar i rad, är till synes enkel, men jag ser det som en allegori över det ständiga smygandet, att alltid behöva tänka efter innan man vågar säga något. Att inte kunna leva fullt ut. Se bara i det här exemplet hur försiktigt Moses erkänner sin kärlek till Manna för sig själv. Det råder total brist på interpunktion, vilket också kan läsas som en vilja att inte ge upp, inte sluta kämpa. I Moses och Mannas fall för kärleken, i Dawit Isaaks fall för ordets frihet.

När jag såg henne i det ögonblicket
Stack det till i hjärtat
Och i den stunden
Började jag älska henne
Hennes kropp
Hennes blick
Allt
Blev jag förtjust i

Dawit Isaak var inte bara författare och dramatiker, han var också journalist. I boken finns två av hans journalistiska texter, ursprungligen publicerade i tidningen Setit som grundades i december 1996. Tidningens grundare rekryterade Dawit Isaak då de hade hört talats om hans talang som skribent. Dawit blev själv delägare i tidningen ett år senare. Det är i hans journalistik jag märker hans glöd och känsla för rättvisa.

Han skriver om konflikten mellan invånarna i Shignara och Bet-Gebru. Konflikten rör ett landområde som från början togs av invånarna i Shignara och brukades av den tidigare kolonialmakten Italien. Sedan Eritrea blev fritt från Italien och senare Etiopien har invånarna i Bet-Gebru börjat hävda att marken är deras. Konflikten har drivit bybor på flykt. När texten skrivs har den eritreanska staten tagit marken och förbjudit byborna att bruka den.

Den andra texten handlar om spridningen av HIV/aids i Eritrea. En epidemi som från början såg ut att begränsas till 100 sjuka i Eritrea men som när den här texten var ute var uppe i 100 000 sjuka. Vad Dawit önskade var tydligare information för att stoppa spridningen och bromsmediciner till de redan sjuka.

Det finns flera förord och texter till Dawit i den här boken. Det är många som vill honom väl, men tyvärr hålls han fortfarande fängslad, man tror i lägret Eira norr om Asmara, Eitreas huvudstad. En av texterna är skriven av Peter Englund och Ola Larsmo. De avslutar sin text med orden: ”Dawit – detta är din bok, gjord av dina vänner, för din skull”. Orden anspelar på instiftelseorden till den kristna nattvarden. Jag vill därför tillägga: läs och tänk på Dawit. Hjälp till att sprida hans ord, hjälp till att få hem honom.

Det är för sina texter som Dawit har blivit fängslad, läs dem därför så att hans ord hålls fria tills han själv befrias.

(Den recenserade pocketupplagan finns inte till försäljning. En tidigare inbunden version av boken finns däremot utgiven. Dock är den tillfälligt slut där jag har sökt efter den).

Förutom de förlag, föreningar och organisationer som nämns i länkarna till höger har följande personer, företag och institutioner arbetat med boken och gjort utgivningen möjlig:

Sara R. Acedo (omslag)
Kalle Ahlsén (omslagsfoto)
Håkan Olsson (omslagsrepro)
ScandBook AB (tryck)
Scanpix
Svenska Akademien