Recension

: Men ta tag i tyglarna då!
Men ta tag i tyglarna då! Kristina Westerlund
2012
Opal bokförlag
5/10

Ett värdigt hästliv

Utgiven 2012
ISBN 9789172995147
Sidor 121

Om författaren

Kristina Westerlund är barnboksförfattare, född 1958 i Göteborg. Där bor hon fortfarande bor kvar efter att ha bott i både Stockholm och Umeå. Hon har en man, fyra barn, en stor svart hund, en undulat som är både gul och grön, en orange guldfisk och två bruna hästar.

Sök efter boken

Hästböcker riktar sig oftast till målgruppen tjejer 8-10 år, därför blir jag glad när jag får Men ta tag i tyglarna då! i min hand. Det är en hästgrupp som riktar sig till lite äldre hästintresserade tjejer, och sådana finns det gott om!

Helena går i högstadiet och är en av de riktigt duktiga tjejerna på ridskolan, de som tar hand om småtjejerna som vi annars brukar få följa i ridskoleskildringarna. De stora tjejerna klarar av att rida hästarna i rätt form, de rider dressyrrörelser och ska snart få börja tävla, på riktigt. Deras fritidsintresse är på väg att gå från hobby till livsstil.

På ridskolan där Helena och hennes kompisar rider har det precis börjat en ny ridlärare, med en helt annan syn på hästar och hästhantering än vad tjejerna är vana vid. Den nya ridläraren tror på tuffa tag och att i varje sekund visa hästen vem det är som bestämmer. Redan första lektionen går det fel när Helena får rida den nervösa Prippen och ramlar av. Men Helena är inte den enda som hamnar i spånet i ridhuset:

”Ge dig inte! Ge dig inte!” skriker ridläraren med läppstiftsröd mun.
”Ni måste lära er att visa vem som bestämmer!” skriker hon.
”Aldrig ge efter innan hästen ger efter. En häst måste LYYYYDA!”

Ridläraren fångar in den lösa hästen och sitter själv upp, trots att hon ingen ridhjälm har. Hon kortar tyglarna hårt och skänklar på. Diamant går på tvären, först åt ena hållet och sen åt det andra, med högt huvud och ögonvitorna vilt lysande. Hon försöker springa än hit och än dit medan ridläraren skänklar på och bara rider fortare och fortare. När Diamant försöker ta tyglarna och bocka sig fri, drar Annelie så hårt att ponnyn kastar upp huvudet och gapar så man ser alla tänderna, samtidigt får hon ett hårt rapp med spöet. Diamant kommer verkligen ingen vart.
(…)
”Så nu gör hon nog inte om det”, säger Annelie. Och den stackars flickan kravlar upp på Diamant som blivit mörkfärgad av svett och är helt slut.

För Helena är det en självklarhet att det här är en hästhållning som hon inte vill vara en del av. Kompisarna är kluvna, vissa tycker att det är bra att det äntligen ställs lite krav så de kan komma någonstans. Och när ridläraren förklarar sig med att det är farligt med rädda hästar, speciellt på en ridskola och att hästar blir trygga när de har en tydlig ledare, har hon ju rätt. Dessutom har Helena en hand som det är något fel på, vad förklaras inte närmare, men den är lite mindre, lite svagare och i den hårdare stallmiljön blir den ytterligare ett hinder.

En dag när Helena är på väg till stallet tar hon bussen åt andra hållet istället. På bussen sitter en kille i ridkläder, utan att han märker går Helena av på samma busshållplats och smyger efter honom till stallet. Det är ett stall som skiljer sig helt från Helenas ridskola, det är lugnt och tyst och fint. Och barnen som rider verkar ha så roligt, det är en tjej i rullstol, en kille som leker riddare med en pinne som svärd och en tjej som rider i westernsadel. Det är ett stall där kommunikationen med hästarna sker på helt andra villkor än på Helenas ridskola.

Kristina Westerlund tar upp viktiga frågor om samspelet mellan häst och ryttare, att hitta sin identitet som hästmänniska och vikten av att göra sina egna val. Tyvärr är bokens karaktärer och handling mycket äldre än svårighetsgraden på läsningen. Förlagets rekommenderade ålder är 12-15 år, men läsnivån betydligt yngre. Kapitlen är på bara ett par, upp till fyra sidor korta och hela boken på knappa hundra sidor. När boken når sitt slut känns det som inledningen på en roman som hade kunnat bli riktigt bra. Oavsett om Men ta tag i tyglarna då! är tänkt som första boken i en serie eller inte, slutar den där den borde ha börjat och det är frustrerande för alla läsare.

Emelie Novotny

Publicerad: 2012-04-12 00:00 / Uppdaterad: 2012-04-12 08:03

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4643

3 kommentarer

Och jag känner väldigt många 12-15-åringar som behöver böcker som inte är så tjocka och svåra men som ändå inte handlar om 10-åringar. Så hurra säger jag! (Som gillade boken!)

Stina Oregistrerad 2012-04-12 08:42
 

Tack snälla för en fin recension! Och snäll kommentar. Jag har medvetet skrivit så enkelt som möjligt om ganska komplicerade saker i hästvärlden, vars värderingar speglar vad som också gäller oss människor. Jag tänkte att lättillgängligheten skulle göra att ännu fler läsare kunde ta del av historien. Om det blir en fortsättning är upp till förlaget. I min dator finns uppslag till flera böcker, eftersom ämnet är nästan outtömligt för en sann hästälskare, oavsett ålder.

Kristina Westerlund Oregistrerad 2012-04-18 02:05
 

Jag vill gärna se en fortsättning, det känns ju som om det är nu det börjar?

Anna Oregistrerad 2012-05-16 12:12
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?