Det är april 2012 och för inte så länge sen blev en kvinna mordhotad för att hon visat sin orakade amhåla i direktsändning i melodifestivalen. Det är april 2012 och inte särskilt längesen Linda Skugge konstaterade i en text att inte mycket har hänt sen hon och Belinda Olsson gav ut feministantologin Fittstim. I detta 2012 spanar Hedvig, 20 år, för att undersöka ”Varför det är så viktigt för oss att vara tjejer och killar. Varför vi är som vi är. Mot varandra och mot oss själva.”

Hedvig konstaterar:

När du läser den här boken kanske du börjar fundera på saker du redan funderat på.
Eller så får du helt nya tankar.

Oavsett vilket är det smärtsamt tydligt att På spaning med Hedvig fortfarande behövs. Boken är skriven som en guide. Här möter hårda fakta verklighetens sårande och precis lika hårda erfarenheter. Korta kåserande stycken växlas med faktarutor och på de färgglada och hårt formskurna sidorna trängs texten med aforismer från till exempel August Strindberg, Suzanne Brøgger och Veronica Maggio. De mer prosaiska texterna utvecklas bit för bit till en sorts reflekterande loggbok där Hedvig med sitt skarpa öga utvärderar både omgivningen och sig själv. Hon ifrågasätter, praktiserar och omvärderar. Här handlar det om ett vaket och många gånger ilsket iakttagande av upprätthållandet av olika skönhetsideal, makt och könsstrukturer som inte har ändrats nämnvärt varken sen Fittstim kom eller under de senaste hundratals åren. Det är att raka eller inte raka benen, det är att kanske vara för på eller för kåt. Det är att känna sig okvinnlig och det är att känna det som att man säljer sig själv när man i själva verket står i en butik och säljer kläder på sitt första heltidsjobb.

Att Hedvig Ljungar valt att göra På Spaning med Hedvig till en fackbok och inte en roman för att utforska samtidens könsrollsvåndor är välkommet och smart gjort. För trots att boken inrymmer den sortens dagbokstexter som går att hitta hos varenda tonåring, texter som ibland faller platt och sällan mynnar ut i annat än igenkänning, och även om Hedvig Ljungar ofta lämnar läsaren att tänka själv, är det i få ungdomsböcker som feminismens uppdrag blir så påtagligt som här.

Det här är tänkt att vara en lättläst bok och i det har författaren lyckats väl. Är du en högstadie- eller mellanstadieteen är det en bok du slukar enkelt och kommer att ha stor nytta av. Oavsett hur mycket böcker du läser annars. På spaning med Hedvig har inte svar på allt, men samtidigt behöver läsaren sällan fundera över vilka frågorna är. På så vis är det bok som står helt för sig själv och kan läsas utan vuxnas moraliserande kring sig. Men låna gärna ut den till lärare och föräldrar ändå.