jämförelsen är att många länge trodde att sarah var självbiografiskt och många inte kunde tänka sig att den var påhittad (den känns väldigt autentisk)… sen visade det sig att den var påhittad men jämförelsen är att man som läsare alltid ska vara väldigt försiktig med ordet självbiografiskt, ett ord som ofta används oförsiktigt i just sammanhang när det som skildras ligger väldigt långt från läsarens egen erfarenhet, som i det här fallet med ett arabiskt vemod… recensenter tycker det är stark för att den är självbiografisk, o samma var det med sarah (jag menar såklart inte att jag ifrågasätter den här romanen, det är inte det)